RECENSION: Shame – Drunk Tank Pink

av | jan 16, 2021 | Artiklar, Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Shames sammanbitna musik är starkare och mer ambitiösare än någonsin på deras andra album Drunk Tank Pink.

Jämfört med bandets debuterande album Songs of Praise från 2018 övergår Shames nya album mot en mer elektronisk och professionell karisma som avspeglas i låtarnas sammanbyggda dimension av utsvävande post-punkiga och elektroniska indie-rockiga framföringar. Bandets karaktäristiska image lever vidare, men har lyckats växa sig betydligt större och djupare med ambitiösare texter och instrumentella kombinationer. Med en framgångsrik start som vidöppna tonåringar till att bli ett av Storbritanniens mest berömda nya band går Shame den raka vägen mot framgång på den brittiska punkscenen.

Bandets medlemmar har sedan debuten haft långa och succérika turnéer präglat av strålande musik. För frontmannen Charlie Steen förändrades vägens riktning när de återigen var på hemmaplan då efterverkningar av psykos blev både ett problem och temat för det nya albumet.

– När du utsätts för allt detta för första gången tror du att du är helt oförstörbar. Efter några år når du en punkt där du inser att alla behöver lugnhet och en god natts sömn ibland. När du blir väldigt medveten om dig själv och all musik slutar, sitter du kvar med tystnaden och den tystnaden är mycket av vad skivan handlar om, konstaterar Steen.

Detta är något som framgår tydligt genom albumets lyriska teman, med anrop av nervösa rykande gitarrer som slår igenom med både självkänsla och tilltro från bandet. Låtarna rör sig i både förväntade och oväntade riktningar med Bowie-skönhet över sig. Den inspireras från klassisk 70 och 80-tals post-punk till ett modernt omslag av 2000-tals elektronisk indie-rock som slingrar sig igenom. Därigenom lever bandets image från debutalbumet vidare i en säkrare och mer trofast känsla som vuxit med medlemmarna.

Det finns en klarare struktur i låtarna, framförallt i singeln Alphabet, som känns både mer genomtänkt och starkare rent kvalitémässigt. De instrumentella delarna och sången känns också betydligt djupare och pulserande jämfört med tidigare, vilket kommer stark fram i låtarna Nigel Hitter och Human, for a minute.

Sammanfattningsvis har Shame lyckats komma vidare genom att utveckla sin musikaliska kvalité och förmåga att skapa musik genom att bygga egna vägar istället för att följa de som existerar. Texterna känns också djupare och mer personliga än tidigare och de instrumentella delarna är mer vågade och strukturerande med en stark grund av tid och erfarenhet från sina första år som etablerat band.

Författare:
Whilliam Lindroth, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This