RECENSION: Säkert! – Way Out West

av | Aug 11, 2017 | Ny musik, Recensioner

Svenska Säkert! Spelade under eftermiddagen på Way Out Wests scen Höjden. Popmani var där och tog tempen på framträdandet av Annika Norlin och hennes musiker.

Säkert! är den första artisten jag ser på torsdagen. Det är strålande sol, klockan är halv tre och festivalen kokar. Det är fullt med folk uppe på scenen Höjden och ölglas skålas när Säkert! dyker upp under ledning av Annika Norlin som är klädd i rött, med stöd av sina två musiker. Det är en stor scen med ett litet band, men när Säkert! sätter igång sätts stämningen: det är intimt, direkt och det är texterna som bär igenom publiksorl och ekon konserter från scenerna bredvid.

Sist jag såg Annika Norlin och c:o spela var på Gröna Lund, 2011, och hon var även då rödklädd som redo för en revolution efter att ha släppt skivan Facit året innan. Hon hade då även ett större entourage av musiker med sig men i och med skivsläppet Däggdjur som släpptes i år verkar Annika Norlin ha skalat ner. På skivan låter hon sina medmusiker framföra hela låtar och musiken blir på det viset mer flytande men samtidigt blir det tydligt att hennes styrka är de enastående ärliga och träffande texterna. Således klarar sig trion bra på scen och lyckas skapa en säregen atmosfär, även om Annika Norlins röst ibland kan verka en smula entonig och, visst, några partier skulle kunna ha blivit ännu starkare med ett mer storskaligt musikaliskt arrangemang. Men kanske är det inte poängen, Säkert! vill framför allt berätta historier.

Det känns smärtsamt när Annika Norlin använder sig själv i berättande, hon slår sitt eget ansikte (bokstavligen) i takt till musiken till låten Influensa. Därefter fortsätter hon med några låtar från Facit, nu spelas Honung och därefter berättar Norlin att hon “fortsätter med det romantiska partiet” med sin favorit av alla kärlekslåtar: vackra Riot som inleds med deklarationen “När jag ser dig ser jag eld i dig, du som kan förändra allt.” I Riot hyllar hon den sortens passionerade personer som får andra att känna sig mindre ensamma; och spåret Fredrik, som framförs strax därefter, blir en fin hyllning till den snälla personen som aldrig får något i gengäld. Vi vet alla en sådan, om vi inte är den själva. Intressant här är att Annika Norlin då tar upp en lapp. Det är en ny text. Och nu skanderar hon som om hon själv vore huvudpersonen i Riot, det är en tröst och hyllning till alla som känner sig utanför: nyanlända flyktingar och de konstiga “men som inte är konstiga på rätt sätt” och hon avslutar: “alla är vi konstiga”.

Med den sortens erkännande känns scenen plötsligt ännu mer intim och en liksom vilsam trygghet har lagt sig som ett täcke över publikhavet. Säkert! avslutar med några extranummer och passande nog med spåret Tyst nu: “Ord är som napalmbomber, de ödelägger land […]. Kan du inte va tyst nu.” Om någons ord kan ödelägga land, så tror jag att det kan vara Annika Norlins.

 

Författare:
Saskia Rubensson, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This