RECENSION: Oneohtrix Point Never – Magic Oneohtrix Point Never

av | nov 2, 2020 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Daniel Lopatin släpper sitt nionde album under sitt alias Oneohtrix Point Never och det är i vanlig ordning experimentell elektronisk musik som i det närmaste vägrar att låta sig definieras.

Skivan är betitlad Magic Oneohtrix Point Never och det är nog bara att instämma – i sina bästa stunder är det hela rätt så magiskt. Albumet är tydligt strukturerad i fyra olika sjok, där varje del har sin egen vinjett. Det är ett strukturellt upplägg som är identiskt med det underskattade brittiska bandet A.R. Kanes skiva från 1989, även om det inte direkt finns så värst mycket likheter i fråga om sound.

Magic Oneohtrix Point Never är den typ av skiva som nervöst och otåligt tycks vara i ständig förändring. Inte enbart från låt till låt, utan även inom låtarna, där så fort en struktur eller idé skissas upp nästan tvångsmässigt dekonstrueras och bryts av. Det påminner i sin organiska och ständigt föränderliga elektroniska stil om Mouse on Mars fantastiska album Glam från 1998.

Jag tycker verkligen om Magic Oneohtrix Point Never i sin helhet men det blixtrar till lite extra inom de låtar som är mer ”konventionella” även om ingenting är direkt konventionellt på detta album.

Den i mitt tyckte tveklöst starkaste låten på skivan är I Don’t Love Me Anymore. Det låter ungefär som om Boards of Canada skulle göra någon form av noise-popig shoegaze. En väldigt fin låt som jag troligen kommer att placera på samtliga mina spellistor under en överskådlig framtid.

En annan favorit på skivan är Lost But Never Alone som i sin grund är en form av deppig alternativ 90-tals-rock men genom ett märkligt filter där allting förvrängs och deformeras.

Jag är väldigt glad över att Magic Oneohtrix Point Never existerar. Den innehåller låtar och ljud som jag inte visste att jag behövde. Albumet som helhet är uppfriskande postmodernistiskt och varierat.

Författare:
Alexander Andrén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This