RECENSION: Nils Frahm – Göteborgs Konserthus

av | feb 10, 2019 | Ny musik, Recensioner

När Nils Frahm tar sin rättmätiga plats på Konserthusets rymliga scen växlar han ständigt från organiskt till elektroniskt och tillbaka igen. Hans kärlek för Göteborg blir besvarad.

Förra året utsåg jag Nils Frahms framträdande i Oslo som 2018 års bästa konsert. Han har en otroligt rik repertoar att hämta ifrån och det senaste året har den förstärkts ytterligare med ett album och två EP:s.

Nu får vi höra Spells, ett nästan tretton minuter stort berg av ständigt växande ambiens, ett verk från hans EP Encore 2 från i år. Tillsammans med sin föregångare Encore 1 representerar den Nils Frahms framförande bra. Å ena sidan den elektrofokuserade ambiensen i stil med Helios och å andra sidan mer renodlade pianostycken som är så närmickade att en hör vartenda nedslag från hamrarna.

Nackdelen med att framföra dessa verk för en så tyst lokal med så mycket människor är såklart att det aldrig blir helt tyst. Någon tappar en mobil, en annan får en mobilavisering och hostningarna tar aldrig slut. Det är inte konstigt att han har döpt en låt på sin liveskiva Spaces till Improvisation for Coughs and a Cell Phone.

Men ett konserthus, till skillnad från en festival eller mer klubbig konsertlokal, är i min mening den enda riktiga platsen för en artist som Nils Frahm. Här kan du på riktigt sitta ner, slappna av och till fullo koncentrera dig på musiken. Och lita på att andra också ska göra det. Dessutom gör hans musik sig särskilt bra i konserthusets massiva akustikrymd, någonting han själv kommenterar.

Likt kompositörskollegor som Philip Glass är Frahm en mästare på att hitta minnesvärda melodier i minimalistiska arrangemang. Dessa melodier har också en kvalitet till sig som ofta för tankarna till Jan Johansson. Spontant vill jag hävda att dessa mer avskalade sidor också är Nils Frahms starkaste, men i sanning är det kontrasterna mellan de överväldigande elektroniska turerna och den organiska finkänsligheten på pianot som gör hans konserter så effektfulla.

Vad som sällan uppmärksammas hos Frahm är hans oerhörda känsla för rytm, som inte bara visas i rent perkussiva element som i Toilet Brushes, där han spelar på flygelns strängar med toalettbrostar, utan även med sina mer melodiska verktyg. Bland alla ljud gömmer han polyrytmer och intrikata detaljer för den som letar.

I hans mest elektroniska bricolage snuddar nästan musiken vid glitchgenren, element som får leka över djupa synthmattor. I dessa stunder blir staplandet av ljud ibland lite väl mycket och rycker åt onödigt många håll samtidigt. Men dessa massiv gör också gott för dynamiken.

På senaste fullängdaren introducerade han ett större användande av körer som melodiska element. Dessa låtar, A Place, The Whole Universe Wants To Be Touched och Human Range, blir om möjligt ännu kusligare när han istället syntetiserar körerna och för ibland över dess melodier till sitt egendesignade ensträngspiano.

Efter konserten berättar Frahm att han lär återvända till antingen Göteborg eller Stockholm igen i sommar när det är sol. ”Om det finns någon”, säger han. Göteborg är speciellt för Nils Frahm då han spenderat mycket tid här under sin tid på göteborgska skivbolaget Kning Disk. Jag hoppas att det tippar åt Göteborg igen. För det här är bra, ännu bättre än i Oslo.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf:
Julia Ekman

Pin It on Pinterest

Share This