RECENSION: Ni måste flytta på er – Annah Björk

av | maj 7, 2019 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Musikrecensenten Annah Björk har skrivit en bok som är mer aktuell än vad en skulle vilja. Men även i det mest sorgsna brinner motståndskraften.

Annah Björk har samlat en skattkista av historier från den nutida poppens kvinnliga nyckelspelare. Berättelser som en önskar redan var tapetserade i musikhistoriens dokumentation, berättelser vi redan borde ha hört. Popprinsessorna jag fått försvara hela mitt liv. Musiken och artisterna som aldrig tas på allvar trots att de når flest öron i världen. Hon berättar om artisternas kamp mot män som inte vill släppa in, män som inte vill ge upp sin makt och män som inte vill flytta på sig.

Boken tar avstamp i 90-talet och födseln av det sedan dess urholkade begreppet girl power. Termen följer sedan med genom berättelserna och vi får se hur det tagits i olika munnar och någonstans på vägen tappat sin ursprungliga mening, som en världsomvälvande visklek där det som en gång stack i ögonen nu huvudsakligen blivit något som vi trycker på t-shirtar i barnstorlek. Bikini Kills Kathleen Hanna ska sätta ett koncept i rullning som hon snart tappar kontrollen över.

Vi får också följa artisternas bakslag och segrar i kampen om att bli tagen på allvar. Det är en behövligt hänsynslös djupgrävning i branschen ur ett strukturellt såväl som individuellt perspektiv. Det är tittskåp in i livsöden som är så offentliga att vi trodde att vi redan visste allt. Det är så lätt att tro att man känner dessa överexponerade kvinnor, när vi hör dem blotta sina hjärtan i texter. De har genom sina karriärer blivit allmän egendom.

Till och med jag undrar först varför dessa artister som redan fått så mycket rampljus ska lyftas igen. Men det är ju just därför de är så tydliga exempel. Boken fyller i de delarna av pophistorien som censurerats bort av skivbolagsbossar och pengar hungriga managers som säljer koncept snarare än personlighet. De uppror vi konsumenter inte får se för att skivbolagen inte vill att vi ska det.

Annah Björk har tagit hand om dessa berättelser med omsorgsfullt målande beskrivningar som är så gripande att en inte kan annat än lyssna. Det ömsom syrliga språket och kraftfulla tonen får en att fundera över hur den mallade popmusiken vi konsumerar produceras bakom kulisserna och under glittret. Kvinnliga popartister ses som produkter som ska säljas, gärna med en förbryllande kombination av hypersexualitet och oskyldighet. Det finns ofta inte plats för politik eller åsikter. Att kalla sig feminist kan äventyra hela ens karriär. De bör sjunga om åtrå och snärjande av pojkhjärtan. För kvinnlighet är okej när män författat texterna, deras egna perspektiv tros inte sälja.

Boken innehåller berättelser om maktmissbruk som i bästa fall betyder kontroll eller begränsning av kreativitet och i värsta fall övergrepp. Härskartekniker som sker helt öppet på spelplaner som män skapat för män, där kvinnor ges färdiga spelregler som måste följas om de vill ha en karriär i det de älskar att göra. Det är samlade historier som alla säger samma sak. Det här är inte undantagsfall, det är inte worst case-scenarion, det är standarden.

Annah Björk gör musikjournalistik som den borde göras. Det är så obeskrivligt uppfriskande att de här berättelserna når ljuset ur en annan synvinkel, och i det lyckas hon ge upprättelse åt både artisterna och fansen som lyssnar. Jag känner ren eufori över att en sån här bok har kommit, sorgsenhet att det är såhär det ser ut, men framförallt frustration att det fortfarande går så otroligt jävla långsamt. Visst har boken blivit omskriven men inte i närheten av den grad som den förtjänar. Låt nu inte de här berättelserna glömmas bort. Vi har alla som konsumenter av musik det ansvaret.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This