RECENSION: Mumford and sons – Delta

av | Nov 16, 2018 | Ny musik, Recensioner

Mumford and sons har släppt sitt efterlängtande album Delta – ett album med stora melodier och texter fyllda av mörker. 

Senast Mumford and sons släppte en skiva var 2015 och då hette albumet Wilder Mind. Nu heter albumet Delta och tre år har gått. Mycket har hänt för bandet som blev starkt förknippade med den signifikanta banjon och energifyllda folktoner. Men när det fjärde albumet släpps är det är ett mörkare band som vi möter.

I samband med releasen av Wilder Mind kritiserades bandet för att ha gått ifrån sin utstakade musikaliska bana och tappat bort sig själva i rockträsket. Att de skulle ha valt att släppa deras otroligt signifikanta banjo sågs på som ett svek mot lyssnarnas önskan efter bombastiska refränger ackompanjerade av folkinspirerade toner. Jag är rädd att banjo-vännerna kan bli besvikna igen. Albumet Delta är inte ett album som går tillbaka till rötterna. Det är ett album som blickar framåt.

Öppningslåten 42 ger en fingervisning av att det är ett mörkare Mumford and Sons som vi kommer att möta. Mörkare utifrån att deras texter bottnar i en sorgsenhet som vi inte riktigt har hört från dem tidigare. Albumets första singel Guiding light fortsätter på samma nästintill melakonkoliska spår med textrader som Cause even when there is no star in sight. You’ll always be my only guiding light”.

The wild är den första riktiga balladen på albumet. Det är en till synes enkel låt som är ett fint avbrott från det mer explosiva band vi brukar höra. Men trots sin enkelhet så exploderar den på slutet med stråkar och just dessa instrument ger en extra gnista till en annars spännande ljudbild.  

Låten Darkness visible är skivans största överraskning. Det är en helt instrumentalisk jam-låt som är får mig att vid första lyssning fundera varför de har valt att placera låten på albumet. Jag är osäker på om den verkligen har en självklar plats där. En googling bort och jag förstår att låten bär samma namn som William Styrons bok. Det är en bok som berör depression och med ens gör jag kopplingen till det jag kände från början, kanske långsökt, kanske inte.

Rose of Sharon har elektroniska element som för tankarna till för tankarna till Two Door Cinema Clubs tidiga dagar eller varför inte Vampire Weekend. Det var inte en väg som jag trodde att de skulle ta men den är definitivt en spännande stig att ta sig fram på.

Albumet Delta är som ett enda långt kärleksbrev. Ett kärleksbrev till kärleken. Ett kärleksbrev till ens närstående. Ett kärleksbrev till den som går igenom mörker. Det är ett album med en otroligt påkostad ljudbild som spänner över flera genrer men som samtidigt behåller det småskaliga. Det är en ständig lek med olika instrument och ett mod att våga skapa något nytt. Men framför allt får vi ta del av ett band som vågar testa nya vägar och som gång på gång visar att de har en aldrig sinande kreativitet.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This