RECENSION: Miley Cyrus – Plastic Hearts

av | dec 2, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Miley Cyrus har äntligen gjort albumet jag väntat på att hon ska göra i tio år. Med hennes sjunde album Plastic Hearts tar hon sig in i sin bästa era hittills.

Miley Cyrus artisteri presenteras i cykler mer än någon annan musiker. Trots att hon är en av vår tids mest självklara rockstjärnor har hon hittills bara snuddat vid rocken, som känns som hennes naturliga hemmaarena.

Återigen vill Cyrus nu, som på albumet Bangerz från 2013, bryta sig ut ur förhållanden och monogamin. Efter en skilsmässa och röstoperation bestämde sig Miley för att skrota den R&B-lutande musiken som producerats under förra året, och tur är väl det.

Plastic Hearts har en spontanitet över sig, så till den grad att den i vissa passager känns lite väl snabbt ihopslängd, men för det mesta är musiken det mest genuina hon gjort hittills. Varje låt har verkligen sitt textmässiga syfte och känns som att det bara öst ur henne i en slags stream of consciousness.

Samtidigt som Miley är en affärskvinna som är väl medveten om vad som säljer och ofta snabb att hoppa på nya trender, kanske lite väl approprierande ibland, är musiken nu äkta på ett helt nytt sätt. Det är det minst kommersiella hon släppt sedan gratisskivan Miley Cyrus and Her Dead Petz. Hon är inte längre så brydd över vad resten av musikbranschen håller på med utan kör sin egen grej.

Dessutom finner hennes röst sig till ro som handen i handsken i den lite mer hårda och råa typen av sound, som inkluderar mer liveinstrument än vanligt. Hennes röst försvinner ofta annars bakom den kommersiella poppen.

Med sig har Miley två av sina största influenser, Joan Jett och Billy Idol, som båda har självklara platser på albumet och dessa samarbeten är även de två bästa låtarna. Albumet existerar lika mycket i 80-talet som i nutid, samtidigt som hon blandar genrer som rock, new wave och pop med en tidlös anda.

Miley Cyrus som spenderat de senaste nio åren med att befria sig själv från rollkaraktären Hannah Montana och folkets moraliska bojor verkar äntligen hittat sig själv så pass att andras åsikter inte längre spelar någon roll. Och precis som Joan Jett seglar hon rakt in i rockens hall of fame.

Författare:
Emma Thimgren, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This