RECENSION: Melanie Martinez – K-12

av | sep 14, 2019 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Martinez byter fokus i nytt jätteprojekt där tyngdpunkten ligger mer på det visuella än något annat. 

I fyra år har Melanie Martinez jobbat på uppföljaren till sitt explosiva debutalbum Cry Baby som kom 2015. Till det följde tretton musikvideos hon skrivit själv, den här gången har hon tagit det ännu längre. I stället för musikvideos är det en långfilm som hör till nya skivan. Men i stället för rollen som komplement överskuggar filmen musiken så pass mycket att den känns tagen ur sin kontext.

Albumet berättar en tydlig historia som är svår att hänga med i innan man sett filmen. Låtarna håller inte för sig själva, utan det är snarare ett musikalsoundtrack Martinez gjort. Filmen innehåller dessutom en extra låt som inte är med på skivan. I flera av låtarna beskrivs specifika händelser ur filmen som blir alldeles för obskyra utan den. Med det sagt är det verkligen inte dåligt, filmen överträffar mina förväntningar och Martinez gör en överraskande bra skådespelarinsats.

K-12 (kindergarten to 12th grade) är en komisk och morbid kommentar på det amerikanska skolsystemet. Den är som en blandning av Tim Burton och Powerpuffpinglorna i en kitschig Rocky Horror Picture Show-liknande musikal, lika delar hyperfemininitet och magisk surrealism.

Martinez fortsätter gräva i sin egen barndom, som historien är baserad på, berättad genom karaktären Cry Baby som varit med sen första albumet. Teman som utanförskap, frånvarande föräldrar, psykisk ohälsa och att växa upp som flicka känns igen från innan. Men skolkulisserna blir också metaforer för Martinez liv i rampljuset och opportunistiska vänner, det syns särskilt på Show & Tell, Drama Club och Lunchbox Friends.

En kan också skymta att texterna på flera ställen kommenterar skandalen från 2017 när Martinez blev anklagad för sexuella övergrepp av en nära vän. Anklagelser som hon själv tillbakavisat. “You’re sticking to a page/You’re faking all your pain, yeah, you’re bleeding on a stage/I never signed up for your drama”. Samtidigt handlar låten Strawberry Shortcake om att äga sin kropp “Instead of making me feel bad for the body I got/Just teach him to keep it in his pants and tell him to stop”.

Melanie är en extremt skicklig låtskrivare och skriver rim bättre än de flesta. På Teacher’s Pet och Detention är Martinez i högform. Metaforerna är snyggt inlagda, men frågan är hur länge barndomsreferenserna kan fortsätta innan det blir gammalt. Det känns på många sätt som gammal skåpmat från 2015. Albumets första låt Wheels on the Bus där hon gör en sampling av barnramsan låter mest som en tramsig parodi på henne själv.

Konceptet med album och tillhörande film, eller snarare tillhörande album, är något Martinez tänker fortsätta med. Filmen slutar med en cliffhanger och hon har själv sagt att två nya filmer är under produktion. Det ska bli intressant att se vart det leder, men jag hoppas att Melanie kommer ihåg att hon är musiker.

 

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This