RECENSION: Melanie Martinez – Annexet

av | feb 8, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Recensioner

Melanie ger allt på scenen och fångar fansens hjärtan med sin teatraliska konceptshow, men lägger fokus på helt fel saker.

Att Melanie är ett ljus i mörkret för många blir tydligt när storögda kajalcirklade ögon riktas upp mot scenen. Med texter om att bejaka det unika, ”all the best people are crazy”, är det många som hittat en trygg famn i hennes musik.

För K-12-turnén har Melanie valt att nästan endast framföra låtar från sitt senaste album med samma namn, och i kronologisk ordning, vilket ju känns så tabu att det nästan är edgy. Men det tar bort både spänningen och hennes bästa låtar. Hon spelar bara två äldre, Mad Hatter och Alphabet Boy.

Det nya albumet blev istället för separata musikvideos en långfilm och det är nu exakt samma story som byggs upp på scenen. Stora kulisser dras fram och byts ut till varje nummer, och eftersom det är så mycket som ska preppas blir det långa pauser mellan låtarna. Även här är det få överraskningar, då många av numren är en ganska exakt kopia av filmen. 

Till slut blir pauserna så långdragna att publiken sätter sig ner på golvet. Med varje detalj inövad blir distansen också stor. Det är tydligt att Melanie inte vill ha en oplanerad stund på scen, som en teaterföreställning. Det är en imponerande show, men hon pratar knappt alls med publiken, det finns det inte rum för. Istället visas klipp med en kvinna som presenterar sig som “your substitute teacher for today” som predikar om skönhetsideal, att våga sätta gränser och att alla förtjänar samma respekt. Fansen hade nog hellre hört Melanie själv prata, även om hon står för manuset.

Martinez sjunger heller aldrig helt själv utan över ett backing track av sin egen röst, som mer än inte överröstar henne. Och det blir snart tydligt att det är för att Melanie röst inte håller för mer. Tidigare under turnén har hon fått ställa in på grund av sjukdom, och flera gånger under kvällen spricker hennes röst. Klart att det också är svårt att sjunga med så mycket koreografi, men publiken vill nog hellre höra henne sjunga än att dansa till exakt varje låt.

I en två timmar lång spelning borde hon ha fått in mer variation, och efter tretton låtar med full koreografi som allt mer börjar blöda in i varandra blir det ett efterlängtat byte när hon släpper kulisserna och för första gången fokuserar på sången när hon framför de två äldre låtarna. Det verkar publiken också uppskatta.

”När hon skulle sjunga hela låtar blev det lite surt”, säger en tjej från publiken på väg ut. Efter svarande tystnad från sina kompisar tillägger hon snabbt “men det gjorde inget!”. Melanies konsert är för de unga fansen. De vill se sin idol, hur hon sjunger spelar mindre roll. Jag tror inte heller att de bryr sig om någon avancerad koreografi eller kulisser, Melanie borde istället plocka fram sig själv bland den dyra rekvisitan.

Författare och fotograf:
Emma Thimgren, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This