RECENSION: Little Simz – Åre Sessions

av | apr 27, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

När Little Simz står på scen är det med en inlevelse och uttrycksfullhet som visar sig i varenda rörelse och stavelse. Hon gör sig tiofalt förtjänt av sin publik och det går bara att se fram emot när den växt ännu mer.

Little Simz går på scen till det industriella beatet av en av de låtar som står ut mest från hennes senaste släpp. Det är den fantastiskt punkiga Boss, där beatet får sällskap av rader levererade av Little Simz på en megafon. Detta följs av intellektuell skärpa, lyrisk tydlighet och rapp rim och reson i Therapy och Venom. Och med den strålande klarheten fortsätter det.

Om jag ska vara ärlig var jag lite rädd att uppståndelsen kring Little Simz inte skulle komma till uttryck här under Åre Sessions. Att folk inte skulle känna till storheten i hennes musik och att hon tagit sin avstickare från London bara för att stå inför en gles publik.

Men hon är sjumilakliv av publikengagemang framför alla andra akter på Åre Sessions hittills, någonting som är väldigt skönt att se då det varit lite tamt på festivalens publikfront när det gäller både antal och entusiasm. Och jag har inte sett Jason Diakité stå framme vid scenen och busvissla på någon av de andra konserterna.

Vi får en välbeprövad och väl besvarad allsång under Selfish, en låt som flitigt spelats live under fjolårets uppbyggnad till det mästerliga albumet GREY Area. Det är också från det här albumet hon väljer att plocka mycket av setets låtar och som kommer till liv med hjälp av ett fantastiskt liveband.

När Little Simz uppträder finns det inlevelse och uttrycksfullhet i varenda rörelse och stavelse. Jag kanske framstår som en dinosaurie i den värld av mumble rap vi numera lever i, men jag har tidigare skrivit om hur mycket jag uppskattar rappare som kan artikulera sina rader, speciellt live. Ännu en punkt där Little Simz bevisar att hon är en artist som förtjänar ännu större scener, ännu större publik och ännu större uppmärksamhet.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This