RECENSION: Liam Gallagher – Annexet

av | feb 3, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Recensioner

Med två färgstarka soloalbum i bagaget rullar nu Liam Gallagher ut på sin vårturné. På ett varmt och slutsålt Annexet levererade han nya och gamla hits för en kärleksfull publik som bar när det skulle kunna brista.

”Someone told me that Sweden was freezing this time of year. It feels like fuckin’ Barbados in here.” Liam Gallagher har helt rätt i att det känns som att någon glömt att starta ventilationen på Annexet. Det är varmt, svettigt och luktar lite som öltältet på Roskildefestivalen nere på ståplats. Trots det håller stämningen bara upp under delar av konserten, vilket tyvärr också gäller Liams röst.

Linn Koch-Emmery öppnade kvällen som enda förband till Manchestersonen. Hennes driviga och postpunkiga indierock passar perfekt för kvällens tema. Själv såg jag henne första gången på Södra Teatern och tycker att hon fortsätter att springa mot de riktigt stora scenerna, där hennes musik hör hemma.

När Liam Gallagher väl äntrar scenen är det till Oasis-introt Fuckin’ in the Bushes. Det blir en handfull mer låtar från det tidigare projektet uppblandat med det bästa från hans två soloskivor. Och det är med det nya materialet som Liam verkligen briljerar. Under One of Us, Wall of Glass och Shockwave lyser rösten som vi minns den från nittiotalets storhetstid och publiken är helt med på noterna. När det hitvänligaste nya materialet däremot är slut tappar konserten i intensitet, och från barområdet längst bak hörs Djurgårdssånger när Liam inte pratar i pauserna.

När tillbakablickarna landar på klassiker som Morning Glory blir stämningen elektrisk. Publiken kan vartenda ord och ger allt för att det ska flyga. Men det märks att det har gått 25 år sedan låten kom, och Liams röst sviker honom i de mest krävande partierna. Det gör däremot inte mycket för upplevelsen när publiken fyller i där legenden sviktar.

Totalt sett har Liam Gallagher lyckats reboota sin karriär genom att gå solo. Det nya materialet är högklassigt och levereras live utan en blinkning av osäkerhet. Det är där hans styrka ligger och nu handlar det om att bygga ut den plattformen för att bli fri från Oasis. Inte för att jag på något sätt vill slippa Oasis eller musiken, men det väntar jag nästan med tills Liam och Noel står där tillsammans igen.

Författare:
Erik Magnusson, Skribent

Fotograf:
Carolina Mendozza

Pin It on Pinterest

Share This