RECENSION: Kite – Slaktkyrkan

av | apr 13, 2019 | Ny musik, Recensioner

För tredje kvällen i rad intar Kite ett utsålt Slaktkyrkan fyllt med eufori, katarsis och näst intill religiösa vibbar.

I en knökfull lokal där syre knappt existerar slår klockan 21.30, den satta tiden för när Kite ska inta scenen och påbörja slutet av deras tredagarsvisit på Slaktkyrkan. Spelningen inleds med 15 minuter av ambient samtidigt som publiken sakta omges av en tjock rökridå som färgas olycksbådande grön av strålkastarna. När Nicklas Stenemo och Christian Berg väl gör sin entré går det inte att uttyda något mer än deras siluetter men innerst inne vet alla att det är nu det sker – efter två år sedan senast ska de återigen få uppleva den magi som kallas Kite.

Det atmosfäriska introt bryts och in kommer slagkraftiga syntar och en pulserande kick. I Just Wanna Feel ekar genom Slaktkyrkan när Stenemo brister ut i sång och jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att välkomna oss på än med detta hoppingivande och filmiska stycke. Trots att kvällen är utsåld får jag intrycket av att många i publiken inte riktigt vill vara här, visserligen förvånas jag knappast av att den stora majoriteten gubbsyntare sällan visar sin uppskattning genom något mer än att enbart nicka på deras huvuden. Även de yngre i publiken är lågmälda av sig, de gånger som stämningen verkligen lyfter sker i samband med att Kite river av sina större låtar som Up for Life, True Colours, Dance Again och den solklara favoriten Jonny Boy.

I helhet bjuder Kite på ett uppträdande som absolut är godkänt men personligen förlorar jag en viss känsla då låtarna blir näst intill identiska med studioinspelningarna. De hade gärna fått spela längre än den enstaka timmen och även interagerat mer med publiken, lite snack mellan låtarna hade inte skadat för att bygga en brygga mellan oss och dem då scenshowen och den personliga kontakten försvann i rökridån. Stenemo och Berg är två fantastiska musiker som sitter på en stor kreativitet, den skara människor som trängdes längst fram vid scenen visade tydligt att detta är livsviktigt och att det betyder extremt mycket för dem. Detta är ett av de mest påtagliga tecken att en har lyckats med sin musik. Om Kite inte har kultstatus idag – vill jag lova att det i alla fall är så historieböckerna kommer att minnas dem.

Författare:
Jacob Starkenberg, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This