RECENSION: Khruangbin – Mordechai

av | jun 26, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Khruangbin är tillbaka med sitt tredje album Mordechai – ett album som skapar ett eget tidsrum med sitt febrila gitarrspel och sin taktfasta bas.

Texas-baserade trion Khruangbin beskrivs ofta som ett exceptionellt internationellt band med influenser från Korea, Pakistan och Kongo, där genrer som bland annat Thai-funk, surfrock, psychedelia, fub och funk blandas i en smältdeg. Trots dessa vida referenser och bandets ovilja att förlika sig med stelbenta genrebeteckningar, har de otvivelaktigt ett eget sound som är än tydligare på Mordechai.

På sitt tredje album har soundet blivit mer utkristalliserat än tidigare när bandets basist, Laura Lee Ochoa, sjunger på ett flertal av låtarna. Trots att sången har adderats  – tidigare var Khruangbin främst ett instrumentalband – är det tydligt att sången är en beståndsdel av soundet, snarare än en enhällig melodi-bärare. Varenda komponent är likvärdig när Khruangbin skapar sitt säregna musikuniversum: Laura Lee Ochoas bas och röst, Mark Speers oklanderliga gitarrspel och det metronom-lika trumspelet av Donald Ray “DJ” Johnson Jr. väger alla lika tungt.

Ändå är Laura Lee Ochoas röst en grädde på moset; stundtals riskerar Khruangbins meditativa sound att reduceras till bakgrundsmusik, men med Laura Lee Ochoas addering blir albumets tematik tydligare. Texterna kretsar kring tid och minnen på ett eller annat sätt. Titeln, Mordechai, ska ha uppkommit från när Lee Ochoa fick en typ av pånyttfödelse när hon vandrade med en vän. “Mordechai” ska handla om insikten av vikten av att ta en paus i tillvaron och hitta en tidsficka för att andas och finna sig själv.

Mordechai-andan speglas också i musiken. Som på disco-klingande och svängiga Time (You and I) där Lee sjunger både naivt och hoppfullt: “That’s life/If we had more time/We could live forever/Just you and I/We could be together”. Eller på Connaissais de Face, där en dialog utspelas som för tankarna till Serge Gainsbourg och fransk new wave-film. Dialogen kretsar kring minnen: “Time…Changes everything” .

Khruangbin blir nostalgiska såväl text- som musikmässigt. Ibland låter det nästan som en pastisch på musikgenrer och resultatet hade kunnat bli överdrivet och komiskt, men Khruangbin balanserar fint i gränslandet och lyckas skapa sin egen musikaliska nisch.

So We Won’t Forget sjungs det: “One to remember/Writing it down now/So we won’t forget/Oh never enough paper/Never enough letters/So we won’t forget”. Där finns en ängslighet kring glömskan och tidens tand, men Mordechai är ett album som uppmanar oss att stanna upp och minnas genom musiken när Khruangbin skapar ett helt eget tidsrum. Det är ett perfekt soundtrack till nostalgitrippar, men också all annan typ av pulssänkande aktiviteter – som gjort för karantäntider och sommarkvällar i hängmattan.

Författare:
Saskia Rubensson, Skribent & Redaktör.

 

Pin It on Pinterest

Share This