RECENSION: KÅRP – Album 1

av | apr 15, 2019 | Ny musik, Recensioner

Det Göteborgsbaserade musikkollektivet KÅRP är aktuella med debutskivan Album 1. Bakom det anonyma namnet gömmer sig fyra nya låtar och fem tidigare släppta singlar som mottagit hyllningar från världens alla hörn. KÅRP kan beskrivas som en korsning av Robyn och The Knife med inslag av övernaturlighet och rymdlängtan – själva kallar de det för dödsdisco.

När jag introducerades för KÅRPs alster var min reaktion först ganska likgiltig, musiken producerade inga starka känslor inom mig. Den andra lyssningen gav samma resultat vilket fick mig att tro att detta med största sannolikhet skulle bli en trög och intetsägande artikel. Klyschigt nog var det den tredje lyssningen som gjorde att jag äntligen vaknade upp ur dimman och insåg hur otroligt mäktig KÅRPs musik faktiskt är. Om det var tid eller bara frenetiskt dissekerande vet jag ej, men jag kan med yttersta säkerhet konstatera att du inte vill missa detta.

Den första singeln släpptes redan 2017 men gång på gång har bandet tvingats skjuta upp releasen, de presenterar nu med stor entusiasm vilka de är för omvärlden. Ghost Rockets är spåret som inleder plattan, det är en ny låt fylld av dova orglar, intensiv uppbyggnad med vacker dynamik och ett outro som fullständigt skriker av spänning och ett trånande att få höra mer. Therapist^2 höjer tempot och inkorporerar deep house stabs och melodier som för tankarna till Östasien, mot slutet rusar en massiv ljudvägg fram och dränker mig i känslor som ej går att sätta i ord – det är så fruktansvärt bra. Binary Birds är ren ungdomlig lycka och Devotion ger mig visioner av ett skogsrejv mellan Norrlands snöklädda bergstoppar.

Höjdpunkten måste nog vara Kuiper Belt, textrader som “If you build a wall, somebody else is going to build a wall” och “Has anybody ever been happier on their own?”  är svåra att inte ge uppmärksamhet till i vårt rådande samhällsklimat, om det är ett politiskt statement eller en personlig skildring återstår att se. Ögonstenen är dock inte texten, utan det parti som börjar i låtens centrum. Distat hummande, dova marschtrummor, tonvis av reverb och en flöjt som lika gärna skulle kunna vara samplad från en Shpongle-låt bygger och klättrar för att explodera i något oerhört oväntat men ack så underbart – en tonartshöjning. Jag trodde att den hade dött tillsammans med schlagern men i denna stund är jag glad över att ha fel.

Album 1 blir bättre ju mer du lyssnar på den. När du har bekantat dig med grunden och börjar höra de små detaljerna kommer magin fram på riktigt. Produktionen och den generella ljudbilden känns nostalgisk och typiskt klassisk för denna sorts musik samtidigt som den är kontemporär och fräsch. Den första hälften är starkare men inte med stor marginal. Det märks att KÅRP inte har lagt tid åt att skapa utfyllnadslåtar, de har fokuserat på kvalitét. Resultatet blev nio helhjärtade spår som alla behandlats med kärlek och omtanke, det tackar jag dem för.

Författare:
Jacob Starkenberg, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This