RECENSION: Jungle – Vasateatern

av | Nov 4, 2018 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Första helgen i november förvandlades den anrika Vasateatern till ett varmt och vibrerande dansgolv. Magikerna är det brittiska bandet Jungle. De är nu på turné efter att ha släppt sitt andra album For Ever tidigare i år.

Två och en halv dag innan lördag den tredje november har jag legat helt däckad i feber. Bett till högre makter om att bli tillräckligt bra för att inte missa Jungles konsert här i Stockholm. Mina böner verkar bli hörda då jag mirakulöst tillfrisknat nog för att infinna mig på Vasateatern denna lördagskväll. Minuten innan bandet drar igång stegar jag och mitt sällskap in i en till bredden fylld lokal. Icke förvånande då spelningen varit slutsåld i veckor och skriket efter biljetter till salu varit högt.

När duon stegar ut på scenen, tätt följt av de fem ackompanjerade banddeltagarna, möts de av jubel från varje hörn av publiken. Deras karaktäristiska funky neo soul förvandlar snabbt den gamla teatern till ett vibrerande dansgolv.

Jag slås över hur otroligt samspelta de är. Både rent musikaliskt och sångmässigt men också i energi. Trots att de är så många där på scenen, hela sju stycken, så känns det som att de alla kommunicerar med varandra telepatiskt.

Allt klaffar. Rösterna, musiken, ljusshowen, allt. Om det är något som känns opassande så är det storleken på lokalen. Det känns som Jungle hade kunnat fylla en minst det dubbla i storlek sett till publikens och min egen entusiasm.

När introt till hitsingeln Heavy, California från senaste albumet spelas jublas det runt omkring mig. Ljudbilderna håller en fantastisk kvalité, vilket i sin symbios med energin bildar en enastående konsertupplevelse.

Tom McFarland säger några få ord i andningspauserna mellan vissa låtar, dock för mig obegripliga på grund av den grova brittiska accenten. I övrigt talas det inte så mycket från duon utan det blir musiken som får ta plats, inte mig emot då jag har svårt för mellansnack överlag.

Spelningen flyter på som rinnande vatten och helt plötsligt är den slut. Drygt en och en halv timme har passerat men det känns som tjugo minuter. Efter det hela vill jag ha mer, men nästa gång gärna i skick att dansa ut energin med bandet och på en större plats.

Författare:
Lili Gustafsson, Skribent

Fotograf:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This