RECENSION: Julia Holter – Gården

av | jun 6, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Julia Holters spelning på lilla scenen är stundtals magiskt, stundtals bristfällig.

När Julia Holter går upp på scen med sitt femmannaband har himlen ovanför oss just börjat mörkna. Tidigare under dagen har den energiska och dansanta brittiska hiphop-akten The Streets spelat, och kontrasten kunde inte vara större. Julia Holter känns som en andhämtning, en stund av stillhet mitt i festivalhetsen.

Julia Holter är en udda fågel inte bara i Gårdens line-up, utan även i större musikaliska sammanhang. Hon rör sig alltid med breda referenser, med influenser från medeltida musik till Laurie Anderson, Kate Bush och Alice Coltrane. På senaste albumet Aviary kretsar tematiken kring minnen, hur de rör sig runt som flygande fåglar i ens medvetenhet, Holter citerar själv en rad från Etel Adnans litterära verk Master of Eclipse: “I found myself in an aviary full of shrieking birds.”

Hur fångar man minnen i musiken? Tematiken är abstrakt, och så är också Julia Holters tolkning av temat som framförs i experimentella musikaliska konstellationer och kompositioner med upprepade, mediterande mantran som på vackra I Shall Love 2, eller lekfullt på den Kate Bush-influerade Les Jeux to You. Publiken tittar storögt på bandet som skapar en stillsam och varm atmosfär under den mörknande Göteborgs-himlen.

Julia Holter sätter den musikaliska ribban högt: som kompositör är hon i min mening enastående och ambitiös. Samtidigt lyfter aldrig Julia Holter helt under spelningen, klimaxen är utebliven. Här finns potential; Holter har alltid ett eget anslag, och jag får känslan av att hon alltid strävar bort mot en mystisk, drömlik värld, även i hennes mer konventionella låtar som Feel You.

Ändå tar Holters musikaliska eskapism aldrig över helt och hållet. Bland de storögda i publiken finns också de uttråkade, och min gissning är att Holters musik behöver både tekniska förutsättningar – utmärkt ljud som lyfter detaljerna i hennes kompositioner – och kanske ännu mer – tid. Tid att låta sig försjunka i minnen, tid som inte finns i ett späckat festivalschema.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör och skribent

Fotograf:
Elin Strömberg

Pin It on Pinterest

Share This