RECENSION: Jorja Smith – Way Out West 2019

av | aug 9, 2019 | Ny musik, Recensioner

Årets headlinergig är en ovärdig spelning för talangen Jorja Smith som fått en alldeles för stor roll att axla.

Det är inte ens en halvfull publik som välkomnar Jorja Smith till Göteborg. Jorja som alltså är festivalens headliner i en paniksnabb bokning efter att festivalens största dragplåster Cardi B ställt in. Det är orättvist stora skor att fylla och ett uppdrag som känns dödsdömt från början. Hon måste väl vara den minsta och mest lågmälda headlinern Way Out West haft.

Jag kan inte hjälpa att känna att spelningen är lite bortkastad på en ljummen publik. Smith besökte festivalen även förra året och lovorden haglade. Men hon passar inte som headliner klockan 22 när folk kommer för att festa, i mellanrummet innan folk är tillräckligt fulla för att bjuda till ordentligt. Och hon verkar inte heller så intresserad av att behöva övertyga publiken om att hon är rätt person för uppdraget.

Jorja är inte heller särskilt aktuell och har inte släppt någon ny musik sedan hennes senaste framträdande på Way Out West, men bokar man en ny headliner tre veckor innan festivalen så är det ju förståeligt att större namn inte går att få.

Det är tydligt att de flesta inte kan hennes låtar. Jorja försöker få igång allsång och den svaga responsen är pinsamt dåligt. Inte ens hennes största låt Blue Lights, när scenen stämningsfullt badas i blått ljus, verkar ringa en klocka hos publiken. Det går ett mycket svagt sus i publiken, men kanske mer för att ”det här känns som en låt man borde kunna”. Några försöker trevande att dansa till musiken som är lite för lågmäld för att det ska gå. Hennes cover på Drakes One dance är låten som får bäst gensvar från publiken.

Som vanligt är Jorja jazzdivigt sval och lite tillbakadragen. Hon är inlevelsefull med en röst som innehåller så sinnessjukt mycket nyanser, men ansiktsuttrycket förblir blankt och hon gör inte mycket mer än att gå lojt över scenen. “Maybe I will dance more, I’m a bit shy” säger hon. Hennes energi räcker inte riktigt för att ta en sådan stor festivalscen och sammantaget är det inte tillräckligt för att hålla kvar publiken när det börjar regna och fler och fler droppar av under spelningens gång.

Konserten blir en timme, en väldigt kort slot för en headliner men klokt i detta fall. Det blir heller inga extranummer. Med det sagt är det absolut inte en dålig spelning, tvärtom. Jorja briljerar. Hon framför en svincool version av On My Mind som får ett intro med distade gitarrer. Hennes röst är av den kalibern att det känns som att hon skulle kunna leverera en hel konsert på studs om hon så blev väckt mitt i natten. Hon sjunger som att det är det mest självklara i världen för henne, och det visar aldrig några spår av att vara krystat eller slentrianmässigt inövat. Men det känns som att även hon inser att det här inte är rätt arena och plats för henne att ta.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Foto:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This