RECENSION: Jorja Smith – Berns

av | Nov 1, 2018 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Som förväntat briljerade Jorja Smith på ett slutsålt Berns.

Under gårdagen återvände Jorja Smith för sin andra spelning i Sverige i år. Lovorden har strösslatts över Smith sedan dag ett. Såpass att det nästan känns tråkigt att ställa sig i ledet och hålla med, men det är inte så mycket annat en kan göra faktiskt.

När hon spelade på Way Out West i somras klagade många på att festivalupplägget inte passade henne, att det slösade bort hennes potential. Men Berns blev ett utmärkt substitut. Smith är en enormt skicklig sångerska vilket märks extra tydligt live och ännu mer i en mindre lokal.

Det är en väldigt sval och lite tillbakadragen Smith som äntrar scenen. Hon är där för att sjunga, inte för att underhålla. Hon är, förståeligt, kaxigt självsäker. Med auran av en äkta souldiva väser hon ut sina sånger med sådan enkelhet att det inte går att ifrågasätta någonting hon gör. Trots att hon är en nykomling känns hon redan som en veteran. Det är på scenen hon ska vara, men kanske snarare på en rökig jazzbar i London för att fortsätta gå i Amy’s fotspår.

Livebandet hon har med sig på turnén lyfter allt ytterligare en nivå. Flera av låtarna ger en mer jazzig vibb och hon kör freestyle scatting till flera. Hon pratar inte mycket med publiken men det spelar inte någon roll.

Det är en lång spelning, med tanke på att hon bara hunnit släppa en skiva, nästan en och en halv timme. Låten Blue lights får som väntat klart bäst respons från publiken, men det är Let Me Down som är höjdpunkten. Det är också hennes tveklöst bästa låt. Powerballaden låter sig bre ut helt och låter väldigt maxad tillsammans med bandet.

På låten Carry Me Home gästade artisten Maverick, som också är med och sjunger på låten på skivan. Det blev en mäktig duett, men det är svårt att tävla med hennes röst. Smith spelade också en väldigt annorlunda version av Rihannas Man Down som var riktigt bra. Hon avslutade med låten On My Mind i lugnt tempo som switchade över till remix-versionen mitt i, vilket var ett snyggt slut på spelningen.

En sak är säker, nästa gång hon kommer till Stockholm kommer hon garanterat inte spela på en sån här liten scen, så det känns kul att ha sett henne i sitt fulla esse.

Författare och fotograf:
Emma Thimgren, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This