RECENSION: Jens Lekman – John Doe

av | maj 12, 2019 | Ny musik, Recensioner

Publiken som tog sig dit denna kväll fick sannerligen valuta för pengarna då det bjöds på en liveakt som i princip varit omöjlig att se den senaste tiden; Jens Lekman.

För drygt 25 år sedan slog popklubben John Doe upp portarna i Linköping för första gången. Sedan dess har det blivit 499 konserter innan Sveriges äldsta popklubb anordnade konsert nummer 500 på torsdagskvällen. En fin musikinstitution i Mellansverige som gång efter annan bokat spännande namn. Ett besök på en av John Does spelningar är hett tips för den som vill uppleva intressanta indiepärlor.

I den gamla teaterlokalen i Linköping hade ett par hundra hängivna fans samlats för att ta del av vad som på förhand hade sagts vara en akustisk spelning. Så inleddes också kvällen. Lekman klev ut från ridån och vecklade lugnt ut kvällens setlist som han lade vid sitt lilla mixerbord bredvid sig. Det var en lika försiktig som förväntansfull stämning i lokalen. Som att ingen ville riskera att störa denne popgigant i sina förberedelser. När ackorden till den första låten Black Cab slogs an var det dock som att alla lutade sig tillbaka och anslöt sig gemensamt till den musikaliska resa som skulle vara i drygt en och en halv timme.

Mellan låtarna interagerade Lekman generöst med sin publik. Flera anekdoter drogs om allt från hans familjeband i Östergötland till historier om sin gamla frisör. Vanligtvis tenderar mellansnack att låta manusskrivna och inövade. Lekmans små berättelser kändes däremot genuina och direkt riktade till just den publik som återfanns i lokalen denna afton, vilket bidrog starkt till den intima stämningen som infann sig på Forumteatern.

Efter halva aktens gång hade stämningen nästan blivit för mysig och bekväm. Även om setlisten innehöll flera fina akustiska versioner av låtar som Wedding In Finistère och Hotwire The Ferris Wheel så kändes det som att något saknades. Genom åren har man vant sig vid att Lekmans indiepop framförs på ett medryckande och uppumpande sätt som på ett otvingat sätt får hela publiken att dansa. Det var med andra ord något som saknades. Men kvällens huvudperson skulle visa sig ha ett ess i rockärmen.

I samband med att de sista tonerna av Shirin dog ut överraskade Lekman publiken genom att dunka igång elektroniska trummor med sitt mixerbord. Publiken vaknade till, sträckte på sig i stolarna och satt plötsligt framåtlutade. I samma skede drogs även ridån bort bakom Lekman. De elektroniska trummorna från mixerbordet togs över av Johan Hjalmarsson som nu öste på duktigt bakom trumsetet på scen. Det kan låta som en liten överraskning, men det draget förändrade spelningens karaktär drastiskt. Atmosfären hettades upp, pulsen ökade.

Efter att ha dragit av dansanta dängor som The Opposite of Hallelujah, Whats That Perfume That You Wear? och Sipping On the Sweet Nectar så lämnade Lekman scenen och en publik i extas. Några minuter av stående ovationer lockade dock tillbaka den 38-årige göteborgaren på scen och trycket ökade än mer. Publiken som hade förväntat sig en lugn tillbakalutad afton i teaterstolen stod plötsligt upp och dansade unisont till Lekmans tvåmannaband. En otroligt imponerande utveckling av kvällen som få förmodligen kunnat förutspå. Lekman knöt även ihop säcken på ett vackert sätt genom att i slutet återgå till det akustiska och spelade två vackert avskalade låtar i form av ABBA’s Dancing Queen samt Your Arms Around Me.

Än en gång visar Jens Lekman upp sitt breda register. Med små medel lyckas han trollbinda den stora massan. Dessutom bjöd han på en helt ny låt som han sedan berättade egentligen var tänkt att släppas på hans senaste skiva. Efter att ha hört den kan jag lugna alla fans med att det bådar otroligt gott inför framtiden. Kvällens spelning ringar på flera sätt in Lekmans musikaliska gärning. Han är en mästare på att göra det lilla och banala till något stort och drabbande, såväl i musikskapande som i framförande.

Författare:
Maximilian Haglund Holst, Skribent

Fotograf:
Felix Forsberg och Lyn Cao

Pin It on Pinterest

Share This