RECENSION: I’m With the Band: Nasty Cherry

av | nov 25, 2019 | Ny musik, Recensioner

Den förvånansvärt ärliga dokumentären blir ett rockmanifest för kvinnans plats i musikvärlden och cementerar samtidigt Nasty Cherrys självklara ikonstatus.

“Fake it ‘til you make it” har varit bandet Nasty Cherrys motto sedan start. De började odla myten om sig själva långt innan deras första singel släpptes i mars i år. Med megapopstjärnan Charli XCX i ryggen som någon slags pop-Yoda klev de över majoriteten av stegen i den vanliga resan till att bli etablerad artist.

I den nya dokumentärserien gjord för Netflix får vi följa bandet som består av de fyra medlemmarna Gabby Bechtel, Chloe Chaidez, Georgia Somary och Debbie Knox-Hewson, alla utvalda av Charli. De känner inte varandra. Två av tjejerna har importerats till USA från England, tre av de har aldrig varit i ett band och basisten har aldrig spelat bas innan.

Tjejerna har getts ett eget hus à la popgrupp på tidig 00-tal, som blir deras musikläger. “Dropping them in the ocean and hoping they can swim”, beskriver Charli det. Mycket likt hur Spice Girls kom till, som de ofta jämförts med. Det är också tydligt att de valts ut för sina olika personligheter. Soundet ligger dock närmare The Runaways.

Beredd på att få se samma tillrättalagda bild som bandet kultiverat i sociala medier och trött på det eviga imagebyggandet som inte tyckts ge någon frukt utan snarare börjat kännas som ett luftslott, så blev jag genuint överraskad av dokumentären. De sex avsnitten på strax under en timme som från början kändes som en onödig längd, känns nu inte tillräckligt.

För istället för att visa upp en polerad front eller försöka sälja en drömvärld letar sig dokumentärserien ner i det allra känsligaste. Vi får se hur de hanterar att lära känna varandra, bo under samma tak och samarbeta för att skapa musik tillsammans, samtidigt som pressen hela tiden ökar från omvärlden, familjerna och branschen.

Hela projektet får också en annan tyngd till sig. Det handlar om att bygga förebilder och att inspirera unga tjejer till att plocka upp instrument. Det lyfter också en intressant diskussion om vem som får kalla sig musiker, och hur det är att helt ny ta sig in i en mansdominerad bransch och behöva vara dubbelt så bra som sina manliga kollegor för att bli respekterade.

Det är uppfriskande att se den tveklöst självsäkra retoriken från kvinnor i musikbranschen, men den har såklart inte heller kommit ostraffad. Att bryta sig in på en marknad som inte tycker att man är värdig, med passion och rå talang, visar sig ännu en gång allt för lätt att avfärda eftersom de inte hållit på med musik hela sina liv.

För även om branschen förändrats sen The Runaways tid, är det tydligen fortfarande obekvämt att se kvinnor med instrument och utan manlig uppbackning. Det är tråkigt att behöva konstatera det, men Nasty Cherry behövs, och kanske för helt andra anledningar än de först tänkt.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Fotograf:
Nasty Cherry and Charli XCX Credit: Netflix/Press

Pin It on Pinterest

Share This