Uppföljaren till Hurulas Grammisnominerade debutalbum kommer med nya berättelser och betraktelser från den stockholmska förorten. Med ett hårdare sound är han tillbaka, mindre osäker och mer självrannsakande än någonsin.

”Lika jävla ont som jag” sjunger Robert Hurula efter att det smäktande introspåret klingat ut. Och det gör verkligen ont inuti när jag lyssnar på Vapen Till Dom Hopplösa. Phil Spectors ande svävar över soundet och stundtals går tankarna till Broder Daniels vemodiga 90-tal. Den senaste skivan klämmer på ömma punkter och bryter ner vardagstankarna i poetiska omskrivningar. Jämrande gitarrer och Hurulas punkiga röst passar perfekt till det råa drivet som tuggar genom nästan hela albumet. Titelspåret Vapen Till Dom Hopplösa är dock till skillnad från de flesta spåren progressiv och instrumental. Ett skönt avbrott från den annars så mörka värld som målas upp i texterna.

Följ oss på sociala medier för att inte missa vår kommande intervju med Hurula.hu1-690x681

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This