RECENSION: Hurula – Lollapalooza

av | jun 29, 2019 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Hurulas distade serenader blir punkdosen som den popsockriga festivalen behöver. 

Lollapalooza präglas av lättsmält pop. När Hurula kliver upp på scenen där dagens lite mer rockinfluerade artister huserar är det därför en efterlängtad utspädning av dagens tidigare artister. Publiken som är sådär laidback-entusiastiska är ett hav av svarta stuprörsjeans, inte en enda glittrig kind i sikte.

Punköset strömmar ut i kvällssolen på den glättiga festivalen, men scenen är helt mörk, bandet nästan helt svartklätt. Raden “lova och skjut mig om jag nånsin blir som dom” låter idag lite mer uppkäftigt, på ett ytterst bra sätt.

Hurula är i toppform när han serverar den välbehövliga portionen svärta och hjärtesorg, å andra sidan har jag aldrig sett honom ge annat än 150 procent. Han har fått en timme vilket är perfekt mängd tid för att han ska hinna med sina viktigaste låtar. Den korta tiden lämnar ännu mindre utrymme än vanligt åt snack mellan låtarna, men jag tror inte att någon förväntar sig kallprat heller.

En tror att han går all in i början men spelningen fortsätter bara att intensifieras hela tiden. Konserten avslutas med att han sedvanligt omfamnar publiken längst fram. Sedan går han av scenen lika anspråkslöst som han intog den medan gitarrerna fortsätter eka ut.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Fotograf:
Carolina Mendozza

Pin It on Pinterest

Share This