RECENSION: HURULA – Berns

av | mar 23, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Glädjevrål och allsång fyller ett slutsålt Berns där Hurula lyckas charma alla utan att knappt säga ett ord.

När Hurula hoppar upp på scenen blixtrar strålkastarna till och det är full fart fram resten av spelningen. Låtarna avlöser varandra utan paus. Jag har aldrig varit på en konsert med en artist som pratat så lite, och ändå lyckas dra med alla i publiken. Det blir några tack här och där, men det är tydligt att han är där för att spela, inte underhålla. Han är inte en artist, han är någon som gör musik.

En något oengagerad start med en rad nya låtar bygger upp till en fullständig explosion. Tyvärr bränner han av alla stora låtar i mitten och tappar publiken lite i utdragna versioner av bland annat Inte min son. Det är på dagen en månad sedan hans senaste skiva släpptes och det märks. Skillnaden i responsen på nya och gamla låtar är som natt och dag. En månad är uppenbarligen inte tillräcklig tid för att låtarna ska hinna marinera sig i folks hjärnor. Även om skivans bästa låt Självmedicinering sticker ut.

Men i de äldre låtarna sjunger publiken med ord för ord, innerligt ända inifrån benmärgen, från allt det där som gör ont. I flera partier tystnar bandet och låter publiken sjunga själva. Det brukar jag mest tycka är ett störande moment, men faktum är att här hade de gärna fått göra det ännu mer med tanke på effekten det får. Allsången i Varje ensam natt är tillräcklig för att tina upp varenda fruset hjärta i publiken.

Det som är fint med att se Hurula live är att det märks att folk blir så berörda och känner så mycket för hans råa kampsångsserenader om tron om en bättre verklighet. Och hur kan man undvika att gå i tusen bitar när man lyssnar på dem? Såriga texter som blandar allt som är fint med allt som är fult tills de knappt blir urskiljbara. Som att han tappat upp orden på kran direkt från hjärtat. Det blir ett öronbedövande glädjevrål när första ackorden i Ont som jag klingar ut i lokalen. Hans utan tvekan bästa låt. Och jag känner att det är många som håller med mig om att han är en av Sveriges bästa textförfattare.

“Tack, vad fint att ni kom, fint att ni sjunger med” säger han lika delar blygt och genuint innan han lämnar en publik som skriker efter mer.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Foto:
Carolina Mendozza

Pin It on Pinterest

Share This