RECENSION: Håkan Hellström – Illusioner

av | Dec 14, 2018 | Ny musik, Recensioner

Givetvis är det en skiva full av covers, parafraser och starka inspirationer, från omslag till Båda sidor nu, men eftersom Illusioner är Håkan Hellströms nionde album borde vi vara vana nu.

Det är lika bra att vi tar det direkt, för från sekund ett har frågan om Håkan Hellströms inspiration varit ett hett samtalsämne. Och ja, omslaget för Illusioner är kapat från Serge Gainsbourgs skiva Mauvaises Nouvelles Des Étoiles, skivans första låt I dina armar är så pass lik Stings Fields of gold att jag inte blir förvånad om Sting gör en Andrew Lloyd Webber och tvingar Håkan att dra tillbaka låten (RIP När jag ser framåt) och Båda sidor nu är naturligtvis en cover på Joni Mitchells Both Sides Now.

Denna typ av inspiration, parafraserande och försvenskande av låtar, melodier, omslag och videos är något vi borde vara vana vid vid detta laget. Som exempel, redan 2002 släppte Håkan Hellström Kom igen Lena, en låt fylld av textlån, inspiration och kap från allt från The Jams A Town Called Mallice, Dexys Midnight Runners Come On Eileen, Cornelis Vreeswijks Visa för Veronica och Tom Pettys American girl, och musikvideon är uppenbart inspirerad av Bob Dylans Subterranean Homesick Blues. Det var sju album och nästan tio år sedan, vi kan det här nu. Det är så här Håkan Hellström bygger musik och vi måste acceptera det.

I pressmeddelandet för släppet skriver Hellström att ”Det tåls väl att sägas att den här skivan är en annan våglängd än vad jag gjort tidigare. Bra att förvänta sig något annat, tror jag, och ratta om lite i huvudet”. Och ja, Illusioner låter annorlunda än hans andra skivor. Till stor del beror det på att han denna gång inte har ett brasilianskt sambaband med sig som på Det är så jag säger det utan här har han istället fått sällskap av Göteborgs symfoniorkester.

Båda sidor nu är en låt som Håkan Hellström släppte redan 2006, som en B-sida till singeln Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig, men med symfoniorkestern i ryggen har låten ett helt nytt djup, och låten blir både mäktigare och snudd på en minut längre. Om låten i sig blivit bättre är dock inte helt säkert, personligen har jag något svårt för den stötiga sången Hellström nu tar till här, och såväl pianot och munspelet i originalversionen var helt klart magiska. Men så kommer det där pingliga ljudet 3.25 i nya versionen och jag börjar undra om jag inte föredrar den ändå?

Det var ett strålande drag att efter år av tystnad börja med att släppa singeln Vänta till våren, och på så vid skänka oss alla lite hopp i den mörkaste av månader. Starkast på skivan tycker jag dock att Gott nytt lyser. Här tar verkligen alla instrument plats och skiner utan att överösta varandra, och texten är såklart fylld av olycklig rader om kärlek som ”Och du skulle vart kvar, om nån annan hållit dig. För jag måste va gjord av eld, allt jag rör vid blir bränt.”

Men överlag är det jävligt fint, och för att citera Håkan själv och låten Det tog så lång tid att bli ung så; ”bara lyssna på stråkarna”. Dessa stråkar och dessa melodier, som vanligt till stor del genialt komponerade av Björn Olsson, var precis vad som behövdes för att en ska orka ta sig igenom de allra sista dagarna av detta jävliga år som 2018 varit.

Författare:
Clara Kron, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This