RECENSION: Grimes – Miss Anthropocene

av | feb 21, 2020 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Grimes nya album är ett likväl fascinerande som dystert världsbygge.

Med sitt femte album tar sig Grimes sig an personan miss Anthropocene, en personifiering av världens skräck i likhet med den romerska krigsguden Mars. Grimes berättar: “Each song will be a different embodiment of human extinction as depicted through a Popstar Demonology.” Med en utgångspunkt i dystopiskt tänkande, titeln kan exempelvis också läsas som “misanthrope”, är också ljudbilden mörkare än tidigare.

Den som följt Grimes i sociala medier är införstådd med hennes intresse av artificiell intelligens (AI), som också är en genomgående tråd på Miss Anthropocene. Själva albumet verkar stundtals vara orört av en mänsklig hand, utan istället en produkt utav en sorts utomjordisk och nyteknologisk gud.

Produktionen är så pass felfri och platsar som ett soundtrack till en alternativ framtid (Grimes har också passande nog gjort låten 4 ÆM till datorspelet Cyborg 2077). Till och med albumets mest nedskalade låt, Delete Forever, som grundar sig på country-doftande gitarrackord, blir i Grimes händer något nyskapande som platsar i en genre jag skulle vilja kalla rymd-country. Det är en rätt tradig låt, men det är ändå omöjligt att inte tänka: vem om inte Grimes skulle kunna klara av att kombinera countrymusik och AI?

Miss Anthropocene tar sig Grimes an existentiella frågor när miljöfrågan skildras genom personliga relationer, som på Violence där Grimes sjunger om ett dysfunktionellt förhållande: “you feed on hurting me”. Det kan ses som en svidande kritik mot den antropocena tidsåldern vi lever i, där kanske vår enda räddning är att be till nya gudar, som också Grimes sjunger om på den R&B-doftande låten New Gods.

Grimes gör allt i sitt skapande: från att designa sina skivomslag, till att skriva låtar, producera musik och skapa musikvideor; Miss Anthropocene är därmed en del av en helgjuten vision. Grimes har tagit ut svängarna på Miss Anthropocene där influenserna är mångtaliga: här finns inslag av nu metal, country, R&B, electronica med mera. Resultatet är både vackert, skrämmande och fascinerande.

Jag saknar visserligen Grimes synthigare ljudbild från hennes tidigare album, men den musikaliska utvecklingen känns både naturlig och oundviklig. Här är varje enskild låt inte särskilt stark, det är som om det ibland blir alltför konceptuellt för att jag ska bli berörd. Men efter några lyssningar har albumet som helhet en tyngd när olika delar av mänskligheten utforskas. Det blir tydligt att Grimes förtjänar sin titel som en multibegåvad krigsnymf när hon dirigerar över ett både estetiskt vackert och tematiskt dystert världsbyggande.

Författare: Saskia Rubensson, Redaktör & Skribent.

Pin It on Pinterest

Share This