RECENSION: Godspeed You! Black Emperor – G_d’s Pee AT STATE’S END!

av | apr 8, 2021 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Godspeed-You-Black-Emperor-omslag

De kanadensiska postrockarna Godspeed You! Black Emperor återvänder med sitt sjunde album G_d’s Pee at State’s End!. Den här gången med mer rock än post.

Jag skulle verkligen inte beteckna detta album som särskilt kommersiellt, men någonting som jag ändå slås över är hur detta troligtvis är det mest tillgängliga albumet av Godspeed You! Black Emperor hittills. Det märks tydligt i spårindelningen. Om man tidigare behövde traggla sig igenom en hel massa minuter om man enbart var ute efter ett tillfredställande crescendo är det här snarare placerat på ett silverfat. Bara tryck fram låt nummer tre First Of The Last Glacier och varsågod – här är troligtvis bandets mest direkta rocklåt hittills.

I övrigt innehåller State’s End samtliga av de fyra beståndsdelar som vi med åren har vant oss vid: långsamma uppbyggnader; aggressiva klimax; vackra ambient/drone-stycken samt samplingar och field recordings. Men fördelningen är den här gången gjord till synes för att inte avskräcka lyssnarna. Godspeed You! Black Emperor är kända för att vara ett förhållandevis svårt band att lyssna på och min känsla är att de har försökt göra sig själva mer lättlyssnade utan att för den delen tumma på sin integritet. Om man enbart ser albumtiteln och låtlistan framstår det som betydligt mer svårtuggat än det egentligen är.

State’s End är ett omsorgsfullt och välproducerat album. Men om man ser den bländande diskografin som bandet har är det svårt att påstå att detta album egentligen tillför någonting som inte kan tillgodoses av föregående album. Det når inte upp till samma höjder som klassiska tidiga album som Lift Your Skinny Fists Like Antennas to Heaven eller Yanqui U.X.O. Och jämfört med de senaste årens album (Godspeed You! Black Emperor tog en paus på drygt tio år mellan 2002 och 2012) är State’s End ganska kraftigt överglänst av Asunder, Sweet and Other Distress från 2015.

Men allting av detta är egentligen ett lyxproblem. State’s End är fortfarande väl värt att lyssna på i sin egen rätt. Och jag tror att det kan vara en ganska lagom ingång för nya lyssnare. Jag tror även att associerade band såsom exempelvis A Silver Mt. Zion, Set Fire To Flames och Fly Pan Am i förlängningen kan gynnas av detta albumsläpp.

Författare:
Alexander Andrén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This