RECENSION: Fiona Apple – Fetch The Bolt Cutters

av | apr 26, 2020 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Fiona Apples nya album Fetch The Bolt Cutters är ett vårskrik av frigörelse från år av demoner och skvallerpressens handfängsel.

“I wasn’t afraid of the bullies, and that just made the bullies worse”, sjunger Fiona Apple i låten Shameika från det nya albumet Fetch The Bolt Cutters. Även om hon här sjunger om sig själv som barn, är det en tydlig metafor för hela hennes liv.

Fiona Apple har sedan sitt genombrott 1996 utövat en slags tvångsmässig ärlighet, till mobbarnas förtjusning. Att spela med sin egen själ som insats har gjort henne till ett öppet mål. En sårbarhet som misstagits för svaghet.

Det har gått åtta år sedan Apple släppte sitt senaste album The Idler Wheel, och jag hade nästan börjat anta att det inte skulle komma något mer. Under åren har sensationsjournalistiken, illa dold som omtänksam oro, staplat upp rubriker om Apples fragila tillstånd.

Men i samma stund som Apple sjunger ut “fetch the bolt cutters, I’ve been in here too long”, förstår jag att något fundamentalt ändrats. Texterna är precis lika hjärtsnörpande öppna som vanligt. Det är istället hennes inställning till mobbarna som ändrats. “The cool kids voted to get rid of me/I’m ashamed of what it did to me/What I let get done/It stole my fun”.

Titeln på albumet kommer från tv-serien The Fall. Ett avsnitt om en ung kvinna som varit inlåst och ska befrias. “It’s about breaking out of whatever prison you’ve allowed yourself to live in, whether you built that prison for yourself or whether it was built around you”, säger Apple själv till tidningen Vulture om budskapet hon vävt runt frasen.

Det är en rusigt jazzig och experimentell ljudbild Apple byggt upp. Musik som vägrar tvingas in i mallar, men snyggt balanserad med en nitisk regelbundenhet och ständiga upprepningar, drivna av hennes egna tvångstankar om rytm.

Det är en helt annan Fiona, inte längre plågad utan euforisk. Hon är retsam och full i fan, fylld av lättnaden att äntligen ha slutat bry sig. Gravaste allvar inlindat i lekfullhet och insikten att ingenting spelar någon roll ändå i slutändan.

“I’m going to make music for myself, to get myself through things, and not think about what other people think about it. I don’t want to prove anything anymore”.

Författare:
Emma Thimgren, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This