RECENSION: Feist – Pleasure

av | Maj 2, 2017 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Leslie Feist’s sexåriga tystnad är över och uppföljaren till hennes senaste album Metals är en efterlängtad perfektion.

Vid releasen av Metals år 2011 tog Feist en ny väg med sin musik och soundet från det hyllade albumet The Reminder från 2007 suddades sakta ut bland inslagen av jazz och blues. Precis som efter hennes tidigare albumreleaser följdes releasen av Metals av en längre paus från musiken och nu sex år senare är Feist tillbaka.

Albumet Pleasure är Feists femte fullängdare och tillsammans med producenterna Mocky och Renaud Letang har hon arbetat fram ett mer avskalat sound som främst fokuserar på låtarnas skelett. Den nya metoden kan vid första lyssning få det att det låta ofärdigt, men det visar sig snabbt vara just detta som hänvisar lyssnarens uppmärksamthet mot det opolerade, vilket resulterar i en förstärkning av plattans mer ömsinta spår så som Baby Be Simple.

På albumets mitt möts vi av en Leslie Feist som träffar en rakt i hjärtat med de råa och aktustiska riffen på spåret Any Party. Det som till en början låter otämjt, späds ut av mildare partier för att sedan växa storslaget till upprepandet av den lysande textraden  ”You know I’d leave any party for you”. Avslutningsvis hörs ett avlägsnande från en fest, och även fast Feist lämnar festen så kvarstår en som lyssnare facinerad av låtens perfektion.

På albumets åttonde spår Century gästas Feist av Pulp-sångaren Jarvis Cocker och i en nutid då features mellan artister har blivit vardag, slås en ofta av tanken av att det istället för att handla om bra musikaliska samarbeteten, ofta fungerar som ett slags säljtrick för ökad streamning. Men så är verkligen inte i det här fallet. Det råder ingen tvekan om att Jarvis Cocker och Feist är den perfekta matchingen när Cocker avslutar textraderna i Century som är ett av albumets bästa spår.

Det som gör Pleasure till ett oklanderigt album är de genomgående överaskningsmomenten och den konstanta ovisheten i hur låtarna ska ebba ut. Det oförutsägbara håller nyfikenheten hos lyssnaren vid liv och medans Feist varvar det subtila med de egensinniga, skapas det en slags syskonkärlek i ljudbilden och det är just det som gör Feists femte album till ett av hennes bästa verk.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This