RECENSION: Doves – The Universal Want

av | sep 14, 2020 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Elva år efter sitt senaste album är Doves tillbaka och imponerar stort på albumet The Universal Want.

Det engelska bandet Doves återvänder till sin ursprungliga konstellation i form av ett femte, rykande färskt album: The Universal Want. Bandet, som består av bröderna Jez och Andy Williams samt Jimi Goodwin, släppte sitt senaste album år 2009 och har sedan dess arbetat på projekt på varsina håll. Jimi Goodwin släppte sitt första soloalbum i mars 2014 och bröderna Williams har jobbat med sitt band Black Rivers. Men nu är britterna äntligen tillbaka som Doves.

Albumet tar avstamp i den nostalgiska låten Carousels. Futuristiska synthar i harmoni med ett gitarriff, spelat över en sampling från legendariska trumslagaren Tony Allen, gör detta spår till ett av albumets starkaste. Textraden ”Oh, I’m gonna take you down Back to the old fairgrounds”, tolkar, åtminstone jag, som en drömsk tillbakablick till den skimrande barndomen.

Albumet i sin helhet levererar episka och musikaliskt storslagna låtar som har ”England” skrivet i pannan. Under korta stunder går tankarna till The Stone Roses och The Smiths, de band som mer eller mindre personifierat Englands musikliv. Men med en flerdimensionell musikalisk sammansättning har Doves skapat ett album som känns lika välbekant som aktuellt.

Doves har behållit sitt sound, trots åren som gått, men med en drös blinkningar till en mer elektronisk ljudbild. Låten Universal Want tonas ut i ett house-beat som påminner om den tidiga rave-scenen i England.

Riviga Prisoners får mig att längta efter konserter mer än vanligt. Ett proppfullt och svettigt publikhav på Pustervik, med utspilld öl över kläderna. Visst känns det som en omöjlighet i dagsläget, men om vi kan komma dit igen är Prisoners den låt som jag vill ska spelas.

Den enda gången som albumet misslyckas med att hålla kvar mig som lyssnare är på spåret Mother Silverlake, som mer eller mindre försvinner in i den andra halvan av skivan och inte lämnar några större avtryck efter sig. Men även här finns en musikalisk skicklighet som är omöjlig att frånse.

Albumet avslutas med den sagolika, mer släpande låten Forest House där de annars så fängslande trummorna får vila. Låten tonas sedan långsamt ut i vad som låter som en dyster kyrkokör och resultatet blir minst sagt storslaget. Den spontana känslan är att Doves nu släppt på tyglarna och låtit skapandet gå i först hand. Och det visar sig vara ett lyckat koncept, då The Universal Want är mer än en värdig återkomst.

Författare:
Alva Bergland, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This