RECENSION: Clairo – Vasateatern

av | dec 22, 2019 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

Vackert och avskalat med en doft av tonårssvett när Clairo gör Sverigepremiär.

Jag kliver in på Vasateaterns parkett under det sista av två förband. Som 25+ känner jag mig en aning malplacerad då majoriteten av publiken inte gått ut gymnasiet än. Dreamer Boy från Nashville, Tennesse, ropar ”yeee-haaw” cirka 10 gånger under spelningen och gör någon form av ”huvud axlar knä och tå”-koreografi tillsammans med publiken. De peppade 16-åringarna jublar åt precis allt som sägs eller görs på scen. Min närmsta association till vad jag bevittnar är Disney Channel och artisten liknar en karaktär i Hannah Montana. Jag fattar inte grejen men det är underhållande.

Nu ska den här texten dock inte handla mer om Dreamer Boy utan om Clairo, som i kväll gör sin första spelning någonsin i Sverige. Claire E. Cottrill som hon egentligen heter är en   21-årig amerikansk singer-songwriter som gör lo-fi sovrumspop. Hon fick först uppmärksamhet när hon släppte låten Pretty Girl, som i dag har över 40 miljoner visningar, på Youtube. I år släppte hon sitt debutalbum Immunity, som har en mognare känsla än hennes tidigare släpp.

Clairo går på scenen med sitt band. Den plojiga känslan från förbandet finns inte kvar i luften när Clairos avskalade, gitarrbaserade musik får ta plats och hennes klara röst fyller rummet. Däremot är fansen i publiken ännu mer dedikerade nu och nästan överröstar sången ibland. Jublet, eller skriken, efter låtarna är gällt till den graden att vissa (läs; över 25 år) håller för öronen. Clairo själv är väldigt inne i musiken. Under en hel låt sitter hon på scenkanten blundandes när hon sjunger. Hennes stilla och lite introverta scenspråk passar bra då låtarna är dynamiska i sig själva. Fokus ligger på sången som är i sitt esse i kväll.

Den gamla teatern är vacker och ser bra ut ihop med den sparsamma ljussättningen och musiken. Det estetiska känns generellt genomtänkt. Bakom scenen rullar en mängd filmklipp på amerikansk natur som sätter stämningen. Det hade kunnat bli lite tråkigt utan dem eftersom jag står långt bak i den stora lokalen. Personligen hade jag hellre sett Clairo i en lite trängre, mer intim, lokal då ljudet inte når ut helt till oss längst bak i teatern. Men jag gissar att hon har lite för många fans för att det skulle fungera.

Några av mina personliga favoriter under kvällen är Bags, Closer To You och Softly från Immunity. Hon spelar även upp en lugnare, nyskriven låt och det värmer vinterhjärtat att se hur tonårsgängen står och kramas i sina små grupper. När hon spelar senast släppta I Don’t Think I Can Do This Again blir publiken som galen. De hoppar upp och ner och skriker.

Kvällen närmar sig sitt slut när hon spelar Pretty Girl. I bakgrunden rullar den hemgjorda videon som ser ut att vara gjord i Photo Booth. Doften av skoldisko, tonårssvett och tuggummi med jordgubbssmak dröjer kvar när vi lämnar lokalen och jag ser fram emot att bevittna Clairos utveckling under de kommande åren. Framtiden är hennes.

Författare:
Josefin Östby, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This