RECENSION: Cautious Clay – Daze Days

av | feb 24, 2019 | Ny musik, Recensioner

Som Daze Days sista akt ger oss Cautious Clay en sammetslen och imponerande kompetent spelning framför en oförtjänt gles men kärleksfull publik.

Lördagskvällen på debutantfestivalen Daze Days har kantats av lika mycket ändringar och förseningar som av oerhört kompetenta artister som verkligen tagit med sig sitt A-game till scenen. Efter Vibe God, Obongyajar och Sinhead Harnett kliver en timid Cautious Clay upp på scenen i sina hängslebyxor, till en något gles publik. De väger upp sitt blygsamma antal med sin lojalitet och engagemang.

För det är svårt att inte imponeras av Cautious Clay och hans tvåmannaband. Josh Karpeh, som han egentligen heter, är den typen av sångare och musiker som får allt han gör att låta så otroligt enkelt. Blir en mot förmodan inte fängslad av hans otroliga inlevelse och klanderlösa sång så blir en det definitivt när han ledigt byter mellan tvärflöjt, saxofon och uppochnervänd högerhänt gitarr.

Tankarna går både till tidiga James Blake, Frank Ocean och Sampha och det finns återkommande antydningar till både jazz, cheesy 80-talspop och till och med lågmäld rock på sina ställen. Allt insvept i en filt av skönt perkussiv och djup r&b. Hans sammetslena röst är ett perfekt samspel med kombinationen av välproducerade backing tracks och kompetenta prestationer från sina bandmedlemmar som bland annat bjuder på reverbbadande gitarrsolon.

Det är svårt att på något sätt kritisera Cautious Clays prestation. Det enda jag möjligtvis hade velat ha mer av är att få höra honom berätta mer om sina fantastiska låttexter. Det finns en textskrivarförmåga hos Cautious Clay som har stark likhet till Frank Oceans sätt att uttrycka sig, där hans sätt att sätta ord på känslor är en perfekt avvägning mellan vaghet och slagkraftighet. Och det är just vad det är han sätter ord på som hade varit intressant att höra mer om.

Innan han avslutar med starka Cold War får vi höra ett antal mer avskalade låtar från hans kommande EP:n som låter mycket lovande. Här fortsätter han att stärka sin roll som multi-instrumentalist i och med ett större fokus på elgitarr och tvärflöjt. Det är en fröjd att se en så tekniskt duktig musiker. Det är mer än artisteri, det är ett hantverk.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This