RECENSION: Cat Power – Wanderer

av | okt 5, 2018 | Läsvärt, Ny musik

Nedskalad och politisk – så låter Cat Power på sitt nya album Wanderer.

Första gången jag blev bekant med Cat Powers musik, eller “Chan” Marshall som är personen bakom personan, var när indiefilmen Juno hade premiär. Året var 2007 och i filmen medverkar Cat Powers vackra och råa cover på låten Sea of Love, från albumet The Covers Record från millennieskiftet. Fem år tidigare, 1995, släppte Cat Power sitt debutalbum. På Sea of Love förmedlar Cat Power en skörhet, råhet och värme som tragglar sig in under huden på lyssnaren, och är karaktäristisk för Cat Power musik. Sea of Love släpptes för arton år sedan, men hur låter Cat Power idag?

Cat Powers nya album Wanderer inleds med en sorts melodisk hymn, som för tankarna till USA:s Georgia och dess särskilda koppling till blues – och folkmusiken. Det är naturligtvis inte en slump. Cat Power är född och uppvuxen i Georgia och har i intervjuer och i sociala medier berättat att hon vuxit upp med just amerikansk blues-, folk – och soulmusik spelandes i högtalarna. Covern har länge varit viktig i Cat Powers skaparuniversum, vilket märks även på Wanderer, där hon gör en cover på Rihannas låt Stay. Originalet är nästan oigenkännligt i Cat Powers tappning, men den är desto mer berörande och intensiv.

Wanderer är Cat Powers tionde album, och ter sig som ett janusansikte: det rör sig både i en riktning framåt och samtidigt bakåt, tillbaka till rötterna. På hennes förra album, Sun från 2012, ville Cat Power skapa hits. Hennes ljudbild blev djärvare och mer energisk när hon ersatte den akustiska gitarren med elektronisk musik och mer avancerade musikaliska arrangemang. Hon tedde sig mer självsäker och självklar än tidigare.

Denna känsla ligger kvar även på Wanderer, som Cat Power själv har producerat. Nu tar hon ut svängarna i lyriken, snarare än i musiken. Albumet är i mångt och mycket en platta om kvinnlig tematik och solidaritet, vilket märks tydligast på den uppmärksammade singeln Woman, där även Lana Del Ray medverkar: “I’’m a woman of my word, now haven’t you heard/My word’s the only thing I’ve ever needed?”.

Cat Power rör sig i en ny riktning med sin lyriska tematik, samtidigt är hon sann mot sina rötter. Här finns kopplingarna till folkmusiken, och här finns hennes särskilda röst som bär på skörhet och närvaro; rösten är också Cat Powers främsta styrka. Albumet börjar och slutar med låten Wander, men i den avslutande versionen går den i en annan tonart, vandraren vandrar vidare i ett nytt sammanhang, vilket kan tänkas visa på möjligheten till en ny riktning, eller drömmen om den.  

Wanderer är naken och nedskalad i sitt arrangemang, och albumet kan för förstagångs-lyssnare vara gäsp-triggande, men när albumet är lyssnat på i rätt emotionella och fysiska rum är Wanderer imponerande i sin enkelhet. Vissa element är störande, som det märkliga användandet av auto-tune i slutet av Horizon, men överlag är resultatet lyckat och berörande. Cat Powers elvaspåriga Wanderer känns som en välbehövlig filt i höstkylan: tröstande och varm.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This