RECENSION: BANKS – Berns

av | nov 16, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Svärtan och närheten saknas när BANKS överger det mörkare för det kommersiella, vilket skapar en för stor distans till publiken.

Till och med det färgade svarta håret är borta. BANKS sa i en intervju med Beats 1 i samband med sin senaste albumrelease att hon blivit mer romantisk, mjukare och har lämnat mörkret bakom sig. Ett förvånande image-byte för en artist som gör sig så bra i melankolin och gjort det till sitt signum. Men helt har hon inte blivit kvitt svärtan, utan det är snarare en oklar balansakt mellan det och det ljusare, poppigare, mer kommersiella.

Det märks dock att hon vill förmedla känslor och tydliga sinnesstämningar. Hon läser upp Ode to the Grey Zone från sin diktsamling, som passar in oväntat bra i konsertformatet. Nästan alla låtar flankeras av två stycken dansare och en avancerad ljusshow porlar ut och skiftar vid varje låt. Det är en oerhört välrepeterad konsert Banks ger oss, men perfektion kan också bli tråkigt och opersonligt. Det är för lite som skaver.

Varenda detalj är inövad och inget känns spontant. Danskoreografin känns mest som något hon använder för att gömma sig bakom för att slippa tvingas till spontana beslut på scenen och ha något tryggt att falla tillbaka på. Allt är förutbestämt och ska bara rivas av. Det når inte riktigt fram.

BANKS säger inte mycket till publiken, men i det lilla skiner hennes klara självdistans igenom direkt, det är synd att vi inte får se mer av det. Det är fint att hon till skillnad från andra elektroniskt influerade artister har med sig två musiker som i alla fall delvis spelar live. Under en akustisk version av If We Were Made of Water faller en del av murarna hon byggt upp bort. Men den lågmält genialiska Crowded Places uteblir. De allra största hitsen Gemini Feed och Begging for Thread sparar hon till allra sist. Jag blir dock positivt överraskad hur bra den förvånansvärt stora publiken kan hennes texter.

Den här nya riktningen för BANKS känns som ett förlorande av fotfästet. Det är fruktansvärt bra i glimtar, men också ganska ointressant och vilket gör att det hamnar i något slags mellanläge. Hon inleder spelningen oerhört starkt, men sedan tuffar det på i samma takt utan risktagningar eller större förändringar. Allt känns som repetition av det som redan varit. Kul att du mår bättre BANKS, men du får nog gräva lite djupare än såhär.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Fotograf:
Alexander Bladh

Pin It on Pinterest

Share This