RECENSION: I.B. Sundström – I den skinande gyttjan

av | Dec 29, 2017 | Ny musik, Recensioner

I.B. Sundström från indiepopbandet Pascal debuterade i slutet av oktober som soloartist med släppet av ett säreget albumepos; I den skinande gyttjan. I slutet av januari spelar han sagda album på Dramatens lilla scen, och biljetterna hotar att ta slut.

Ett av årets intressantaste släpp var utan tvekan I.B. Sundströms solodebut I den skinande gyttjan. I.B. Sundström är främst känd från dels bandet Pascal, dels Skrivet, men också den välsedda tv-intervjun där det kommer fram att han ofta har en bit polsk korv i fickan, och nej, det är inte ett penisskämt.

I den skinande gyttjan är uppbyggt som en kronologisk berättelse, av dystopisk natur. En får förstå att någonting har hänt med jorden som vi känner den och karaktärerna som inhyser sångerna har lämnat den för något annat. Med detta sagt kan en dock absolut lyssna på lösryckta låtar och ändå få behållning. Allra störst, och riktigt stor, behållning fann jag i den magiska låten Hästarna. Med bara åtta ord trollbinder så väl text som melodi lyssnaren och precis som att de åtta orden repeteras låten igenom så spelar en den gärna om och om igen.

Trots det futuristiska soundet och den apokalyptiska stämningen så förs även tankarna till klassisk 70-tals progg som John Holms gitarrer på hans Den öde stranden och att inte se kopplingar till Nationalteaterns barnteateralbum Kåldolmar och kalsipper är en omöjlighet.

Efter nära en timmas uppbyggnad slutar I den skinande gyttjan med det nästan tolv minuter långa spåret Det brinner en eld. Först tre minuter in i låten tar Sundström ton, han avslutar sitt fantastiska album genom att sätta eld på allting:

”Det brinner en eld/den brinner så klar/den brinner av skog och av mossa/den brinner av hus och av människor/den brinner av hästar och gräs/och den brinner så klar.”

Författare:
Clara Kron, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This