RECENSION: Avicii – TIM

av | jun 7, 2019 | Ny musik, Recensioner

Det är med en blandade känslor som jag lyssnar på Aviciis album TIM. Men tillslut blir albumet ett värdigt hejdå som bara gör att jag längtar efter mer.

När jag började lyssna på Avicii var det de melankoliska texterna som jag fastnade för. Jag hade aldrig tidigare hört någon kombinera housemusik med hjärtskärande texter på det sättet. Desto mer jag lyssnade på hans låtskatt förstod jag att det inte bara skulle bli hans texter som jag skulle komma att älska. Jag upptäckte hans ovärderliga konstnärskap. Att lyckas komponera låt efter låt som för varje lyssning låter lite annorlunda är en konst i sig för att han lyckades att skapa ljud som konstant överraskade mig som lyssnare.

Albumet TIM viker inte från det som vi tidigare har fått äran att vänja oss vid. Texterna är väldigt mörka och uppriktiga och det är med blandade känslor som jag tar del av råa texter om psykisk ohälsa, mest med tanke på bakgrunden till att albumet görs postumt. Det märks extra tydligt på låtar som SOS och Peace of Mind som berör mörka tankar och ensamhet.

Det är en gedigen lista personer som står bakom albumet. Jocke Berg från Kent är medproducent på två låtar och på albumet gästar en rad olika artister. Från tidigare samarbetspartners om Vargas och Lagola och Chris Martin till nya features som Imagine Dragons. Och det känns som att många av de som gästar låtarna har fått ta väldigt stor plats. Jag tänker främst på Heart Upon My Sleeve där Imagine Dragons gästar. Det är definitivt en hårdare ljudbild som vi får ta del av och jag tycker att den snarare känns som en Imagine Dragons-låt än en typisk låt av Avicii. Samtidigt är Heaven med Chris Martin ett tydligt steg tillbaka in i den EDM-värld som gjorde Avicii så stor en gång i tiden, och det känns roligt att få höra en låt som går tillbaka till rötterna.

Albumet visar att Tim Berling inte hade några gränser för hans skapande. Den musik som presenteras på albumet fortsätter att överraska en även vid tredje och fjärde lyssning och han briljanta sätt att skapa anthemiska popmelodier lyser igenom. Att hitta små överraskningar som den lilla samplingen av (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow av Martin Svensson på Never Leave Me är inte något som jag väntade mig. Eller i Freak där både melodin från Ed Sheerans I see fire och Bon Ivers Skinny Love hörs.

Albumet är väldigt snyggt inramat. Låtarna berättar en historia från första låten Peace of mind där texten handlar om att få ta en paus och få andas ut, om än bara för en liten stund. Att då ha tankarna på Aviciis kamp i huvudet samtidigt gör att låten blir lite extra träffande. Det avslutas med Fades Away när Noonie Bao sjunger om handlar om att ta kontrollen över svåra perioder.

Jag funderade på hur detta albumet skulle bli. Skulle det bli en besvikelse och kännas forcerat, skulle det ens kännas som ett Avicii-album? Jag har bestämt mig för att det känns som ett väldigt fint hejdå som lämnar mig med en önskan om att få veta vart han var på väg musikaliskt. Jag tror nämligen att han var något alldeles fantastiskt på spåren, som vanligt.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This