RECENSION: Ana Diaz – Tröst och vatten

av | apr 27, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Autentiskt om livets nyanser när släpper Ana Diaz efterlängtad albumdebut.

År 2016 släppte Ana Diaz två kritikerrosade EP:s – Lyssna del 1 och Lyssna del 2 som hon bland annat blev Grammisnominerad för. Musikkarriären gick som på räls men Ana var allt annat än lycklig. Hon bar på en ständig känsla av otillräcklighet och gav inte sig själv tiden att vila. Till slut tvingades hon motvilligt att stanna upp, känna efter och lära sig att bli sin egen bästis. Tröst och vatten är ett album som kom till på vägen tillbaka från sorgens hav.

Albumet inleds argt med en låt om att önska någon dåligt kaffe och smulor i sängen livet ut. Det fina med tid har en kaxig ton som går att återfinna i många av de tidigare utgivna låtarna från 2016. Ana droppade redan då hårdhudade textrader som ”Kolla fingret, här finns inget” och ”Fuck den tönt som inte ser mig”. Det är den typen av pondus som jag hör när jag sätter igång första spåret.

Annars möter vi en allvarlig och mjuk Ana på Tröst och vatten, en som kommer oss nära på djupet. Vissa låtar är så starka att de är svåra att lyssna på. Låten 100 speglar sorg och förlust på ett smärtsamt autentiskt sätt. Ana lyckas med sina brutalt ärliga texter gestalta de där känslorna vi alla upplever när något betydelsefullt upphör. Det märks att vi har att göra med en skicklig låtskrivare som har ett färgrikt och personligt bildspråk, inte minst när Ana liknar sin hjärnaktivitet vid Gröna Lund på låten Det löser sig.

Den mjukare framtoningen skall inte misstas för svaghet. Låtar som Bästis och Det löser sig har texter om acceptans och självkärlek. Det här albumet påminner oss om att sorg inte är farligt. Ana uppmanar oss tvärtom till att känna alla känslor. Vatten har en central roll i albumets tematik och trösten som titeln refererar till ligger däri. I Magnolia sjunger hon om det läkande i våra tårar och i naturen:

gråt nu, du kommer bli hel
lämna det åt floderna, skogarna
hjärta, låt det rinna bort
blomma som magnolia ur skuggorna

Produktionsmässigt har jag alltid upplevt Ana Diaz som något av en kameleont trots att hon är i signad på ett majorbolag där produktionerna ibland tenderar att efterapa varandra. I Anas produktioner finns det inget färdigt recept eller vinnande koncept att utgå från på förhand. Om det passar låten kan helt plötsligt ett dragspel eller något annat ovanligt instrument dyka upp vilket uppskattas.

På denna skiva följer hon samma devis. Bästis innehåller en gospelkör,  Allt e lättare på sommaren (feat. Parham) doftar salsa, på Magnolia dyker det upp ett sorgset gitarrsolo och Bättre sen bjuder på kyrklig orgel i versen. Övergripande är ljudbilden mer avskalad än förr med stort fokus på klaviatur och slagverk. Det låter inte särskilt elektroniskt och synthigt längre till förmån för livekänslan.

Albumets sista spår är en version av den chilenska folksångerskan Violeta Parras sång Gracias a la vida som tidigare även framförts på svenska av Arja Saijonmaa. Kanske är det en hyllning till Anas finska och chilenska rötter. Tveklöst är i alla fall att Tröst och vatten är en rakryggad och storslagen hyllning till livets alla nyanser. Och ett briljant debutalbum.

Författare:
Josefin Östby, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This