RECENSION: Allie X – Cape God

av | feb 22, 2020 | Artiklar, Recensioner

Allie X har äntligen landat i det sound som passar henne, men borde våga lämna det syntetiska och dyka ner i det mörka ännu mer.

Det har tagit många karaktärer, omväxlingar, namnbyten och fjorton långa år för Alexandra Hughes att hitta rätt musikaliskt. Men dit har hon kommit nu med albumet Cape God som är hennes andra under aliaset Allie X. Alexandra har med tvära kast blekt ögonbrynen, anammat estetiken av en skogsnymf och med det klivit in i rollen som någon slags avantgarde artgoth, men det passar henne.

“Because of this new playground of sounds, I finally felt able to tap into some feelings I had never been able to translate into song, and I have made music that feel more ‘me’ than anything I have ever released”, skrev Allie om den nya musiken på Twitter i slutet av förra året.

Albumets första och bästa spår Fresh Laundry, som också blev den första singeln, har fått vägleda resten av albumets sound. Men den hade gärna fått göra det ännu mer. Som helhet är albumet spretigt och det saknas en tydlig röd tråd.

Allie gör bäst i att hålla sig ifrån det alltför kitschiga, som låten Super Duper Party People där hon tappar mig helt. Det är som att det befinner sig i något mellanland byggt på inlånade attribut som varken känns naturliga eller genuina. Även om Allie hittat sitt eget uttryck är influenserna från Lana Del Rey, särskilt i låten Love Me Wrong, och Billie Eilish väldigt tydliga. Den hurtigt meningslösa June Gloom är snudd på en kopia av Lily Allens L8 CMMR.

Albumet innehåller samarbeten med både Mitski och Troye Sivan. Låten Susie Save Your Love med Mitski är del av det mer tillbakadragna och avskalade soundet som man förväntar sig efter den inledande Fresh Laundry. Learning in Public och Madame X fortsätter i samma spår, och jag önskar så att hon hade stannat kvar i melankolin.

Allie X har uppenbarligen ändå inte helt släppt sin kitschiga grogrund, vilket funkar dugligt i Devil I Know och Regulars. Men förhoppningsvis är de sista lämningarna av det plastiga bortglömda till nästa album.

 

Författare:
Emma Thimgren, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This