Raketklubben: ”Det finns ingen som avbryter någon på en scen”

av | nov 22, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Raketklubben är aktuella med sitt efterlängtande debutalbum och vi har fått oss en pratstund med bandets frontfigur Linn Grins om hennes syn på textförfattande och en pandemi som har skapat tid.

Två år har gått sedan Raketklubben släppte sin första singel och nu är bandet äntligen aktuella med sitt självbetitlade debutalbum. Ett album vars process Linn Grins berättar har gått väldigt fort och att tiden innan bandet känns som ett annat liv.

– Att släppa debutalbum känns mäktigt. Att vi har funnits och släppt musik en tid innan första plattan släpps tror jag förhöjer upplevelsen av denna release för vår egen del. Vissa tycker att det tagit tid för oss från bandets uppstart fram till debutalbumet medan jag egentligen känner att allt har gått väldigt fort. Jag hade aldrig spelat i band innan jag startade Raketklubben och det var mycket att lära sig. Vi hade turnerat i Moldavien, gjort förbandsgig åt våra egna musikaliska förebilder och blivit tvåfaldigt nominerade i Dalecarlia Music Awards innan jag ens hade hunnit bli säker på om det är strömmen till mixerbordet eller till monitorerna i repan jag ska sätta på först. När jag i dag tänker på att det fanns en tid innan bandet så känns det lite som ett annat liv.

Låtarna har skrivits under en identitetsskapande del av livet i form av slutet av tonåren följt av Linn Grins tidiga tjugoår. En tid som för många kännetecknas av förändring, vilket även har präglat skapandet albumet.

– Om processen är lika med livet som skrivande person så tror jag att man tydligt kan se att jag gått igenom olika faser. Jag började inte skriva musik förens efter gymnasiet och några av de första låtarna jag skrev finns med på skivan. Då var mitt låtskrivande väldigt intuitivt. Jag var bara inställd på output och hade svårt att lyssna på musik eller läsa böcker. Istället för att bli inspirerad så började jag direkt att spegla, och jämföra mig, mot den kultur jag konsumerade och då tog flödet stopp.

Precis som olika faser i livet påverkar på vår inspiration har de även en stor inverkan på låtskrivandet och på senare år har Linn Grins börjat utmana sin egen bekvämlighet i processen.

– Det finns en charm och ett sökande i de första låtarna jag klämde fram då. Skrivandet och framförandet av mina låtar blev ett sätt för mig att ta plats utan att bli avbruten – det finns ingen som avbryter någon på en scen. Då kunde jag kasta ur mig vad som helst bara för att det var så spännande att se andra människors reaktion. I dag är jag inte lika intresserad av andras obekvämlighet, utan kanske mer av att söka och utmana min egen, utan kanske mer av att söka och utmana min egen. Nu kan jag också inspireras av ett sound eller en låt, och direkt börja skapa mig en riktning. Även om jag fortfarande känner mig ödmjuk och nyfiken inför mitt eget skrivande så har jag slipat mer på själva hantverket.

Att just dessa låtar skulle sluta upp i ett album har inte alltid varit självklart, utan de har snarare haft en dokumenterande funktion för att inte låta något gå förlorat.

– Vi hann ändå vara ett liveband ett par år innan Corona och av låtarna som finns på skivan så har vi spelat många live otaliga gånger. Att det skulle bli en skiva just av dessa låtar har inte alltid varit självklart, men det finns ett egenvärde i att bara dokumentera det man gör, att föreviga och inte låta någonting gå förlorat. Vi har spelat in alla låtar live, men jobbat mer med pålägg som synthar, leadgitarrer och körer nu än innan. Det har fått de låtar som hängt med ett tag att kännas fräscha för oss också. Jag tycker verkligen att låtarna har får nytt liv och nu är vi mitt uppe i processen av att vässa vårt liveset i samma riktning som våra produktioner. Det är otroligt kul och inspirerande.

Raketklubbens färgstarka indiepop kommer ofta med ett djup. Men målet för Linn Grins har aldrig varit att skriva musik som är svår, utan hon vill skriva musik som håller länge.

– Jag tror att det handlar mycket om musikaliskt arv. I dag är det trendigt med texter som är rakt på, metaforer och poesi är liksom lite ute. I den musiken som inspirerat mig finns det vissa album som jag aldrig tröttnar på och som följer med mig i olika stadier i livet, och jag hör olika saker i låtarna beroende på var jag befinner mig just då. Min dröm är att kunna skriva musik som håller länge och kan växa med lyssnaren, utan att för den sakens skull upplevas som svår. Att du upplever den som mångbottnad tar jag som en komplimang.

”Att avidentifiera mig från jaget
gjorde att jag kunde bege mig ut på upptäcktsfärd.”

Att hålla fast vid det man tror på och drömmer om hörs tydligt på albumets enda ballad On the edge. En låt som Linn Grins berättar handlar om stunderna som gör livet värt att leva, även när det är besvärligt.

– Det finns det inget med On the edge som är överanalyserat och den gav skivan både sin enda fullständiga ballad och en fin krydda av spontanitet. För mig handlar låten om att försöka hålla fast vid det man tror på och drömmer om. Att, när allt är svårt och känns som att det går åt fel håll, minnas de där stunderna som gör det värt det. Värt att ägna sitt liv åt musik och värt att välja kärlek.

Att skriva om det blottande, råa och ibland obekväma är något som inte är för alla. Men det är något som har kommit att blivit Raketklubbens specialitet efter en tids experimenterande och utveckling.

– Direkt efter gymnasiet gick jag en låtskrivarutbildning med stort fokus på text. Vi hade textsamtal där våra handledare, som var både verksamma författare och musiker, s0k lade stor vikt vid att vi att alltid särskilja det eventuella jaget i låttexterna och låtskrivaren. Att skilja på verk och person helt enkelt. Att avidentifiera mig från jaget gjorde att jag kunde bege mig ut på upptäcktsfärd i mig själv utan att hela tiden tänka att jag ska stå för allt jag hittar. För när låten är skriven så är det just det, en låt. Den är inte jag och inte heller min egen, utan allas som lyssnar på den. Det är paradoxalt att ju mer jag verkar avidentifiera mig från det jag skriver, desto mer personligt, nära och självbiografiskt blir det

Linn Grins berättar om flera textförfattare som hon inspireras av och bland namnen hittar vi inte så oväntat artister som Markus Krunegård, Annika Norlin och Mattias Alkberg.

– Det finns många textförfattare jag ser upp till av olika anledningar, Krunegård för hans sätt att iakttaga och beskriva sin omvärld som kan få Ringvägen att kännas intressant hundra gånger om. Annika Norlins för de små, vardagliga betraktelserna och Mattias Alkberg för svärtan. Nu när jag funderar på det så kan jag konstatera ovan nämnda skriver väldigt roliga texter också, tragikomiska liksom. Det tycker jag om och har nog tagit efter.

Att släppa ett album mitt i en pandemi är inte det lättaste för ett band som gärna står på scen. Men för Linn Grins har situationen ändå lett till möjligheten att hon helhjärtat kunnat lägga ner både tid och själ i albumet.

– Är det någonting som coronan har bidragit med för min del så är det tid. Jag blev permitterad från mitt jobb och det var nog bland det bästa som kunde hända mig just då, jag har verkligen lagt ner min själ i den här plattan och varje steg i processen har tagit mycket tid. Vi är alla taggade på att spela live och det liksom bubblar i gruppen när vi pratar om gigs vi skulle vilja göra. Även om det ser ut som att coronan kommer hålla oss kvar i replokalen ett tag till så tar vi tillfället i akt för att bli ett otroligt jävla liveband.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotografi:
Simon Hjortek

Pin It on Pinterest

Share This