The Presolar Sands: “Vi har fått ligga tack vare bandet”

av | Jun 26, 2017 | Intervjuer

Tidigare i vår släppte The Presolar Sands sitt debutalbum The Big Noise, som lånat sitt namn från den period under 1600-talet då häxförföljelser härjade i Sverige. Bandmedlemmarna berättar för Popmani om sin syn på magi, mörk symbolik och frigörelse – och att som kvinna ta sig ur rollen som tamburintjej i en manligt dominerad musikbranch.

Häxor och ockultism verkar vara ett tema på The Big Noise. Berätta mer om detta!
Charly: – När man väl insett all skit som hände med kvinnor under häxprocessaren kan man inte ha det oinsett. Det finns alltid med i vårt undermedvetna och inspirerar. Det väcker någonting i en. En vrede över att allt förtryck kunde pågå och hur det finns kvar på många sätt än idag. Den blir som en slags musa. Sedan känner vi väl oss alla besjälade med freaks och misfits som inte passar in i samhällets mall. Jag dras till allt som har med människans mörka, dåliga sidor att göra typ rädslor eller egoism. Saker som anses vara tabu eller skambelagda, det är mitt eviga fyllesamtalsämne. Jag älskar ockultism, framförallt modemässigt. Men jag vet egentligen ingenting om det ärligt talat, haha! Häxor är astrendigt just nu!

Jessica: – Jag har alltid varit ett fantasy-fan, så idén om magi har tilltalat mig från början. Men sedan tror jag rent generellt pa kosmos magi. Den som gör att en får följa med sitt bästa rockband på turné eller helt oväntat får hooka med någon en spanat in i flera år. Magi för mig symboliserar också allt som den mänskliga hjärnan inte kan förstå sig på i den här absurda varlden, och känslan av att allt är ett och hänger samman är som en religion för mig. Och det här med ockultism och mörk symbolik speglar och uttrycker väl angesten som genomsyrar mig och många andra.

Ni kommer från olika musikaliska bakgrunder – vad fick er att starta ett psychband?
Charly: – Va, är det ett psykband?! Nej, men jag minns inte att någon sa något om att det skulle va ett psykband. Som jag minns det sa Jessica att hon hade ett band på gång och hade gjort några låtar. Jag fick höra dem med bara hennes gitarr och sång. Vi fixade en repa, sedan kom Wille och jag dit med våra prylar och bara körde vår grej. Kort därefter fixade Wille in Micke och resten är så att säga historia.

Wille: – Jag har alltid velat skapa någonting, men jag visste inte hur. Jag visste inte ens att det var trummor jag skulle spela när jag klev in i replokalen för första gången med mitt första band. The Presolar Sands har växt fram genom olika skeenden under vår musikaliska resa med varandra. Jag och Jessica startade TPS genom att vi hoppade av ett annat band. Jag visste vem Micke var sedan innan och ville ha med honom och Charly hade vi förälskat oss i sedan innan så henne ville vi ocksa ha med. Tillsammans visste vi väl inte hur det skulle låta på grund av våra olika bakgrunder, men det blev så här.

Jessica: – För mig hade det väldigt mycket med frigörelse att göra. Att våga höja sin röst, våga vara mer än den snygga tamburintjejen, våga utforska sin fulla potential. Jag har alltid stått bakom killar som vågar ta mer plats med sina gitarrer och sina röster, och jag har alltid lämnat orimligt mycket plats åt dem, för det är ju den strukturen som vi alla har växt upp med.

Hur har ni utvecklats som band sedan starten?
Wille: – Vi utvecklas hela tiden, nya tankar och inspirationskällor. Vi träffar nya manniskor och är med om upplevelser som influerar oss hela tiden.

Charly: – Wille, Jessica och jag har fått ligga jävligt mycket tack vare bandet, så det har väl gjort oss till allmänt lyckligare manniskor, men kanske lite sämre musiker för att vi aldrig orkar repa. Micke har ju kilat stadigt med sin fru hela tiden så jag vet inte vad man kan saga om honom… Ah, jag vete fan. Det där kan nog nästan utomstående uttala sig om bättre. Vi har väl blivit lite tajtare i alla fall hoppas jag. Annars tycker jag det känns likadant som när vi började.

Jessica: – Själva live-akten har ju ständigt gått mot ett mer intensivt klimax.

Berätta lite om inspelningen av albumet.
Charly: – Vi spelade in i Studio Cobra under 10 dagar. Spelade in nästan allt live, la på sången sist. Det var underbart – ville aldrig gå därifrån. Sedan var det ett jävla fipplandes fram och tillbaka med slutproduktionen, men det är en annan historia.

Jessica: – Drömmen är ju att spela in allt live sa att det låter mer som när vi kör ute. Men live och skiva är ju ändå två olika medier som kan tillföra helt olika saker. Konie är en grym producent med mycket kunskap och schyssta idéer, så det var verkligen spännande och lärorikt att jobba med honom. Studios är som magiska grottor som en gärna skulle stanna i mycket längre, men tyvärr är det svårare att trolla fram pengar.

Ni har hunnit turnera en hel del sedan debuten. Vilken spelning har varit bäst hittills?
Wille: – Vår egna fest pa Debaser Strand betydde väldigt mycket för oss. Det är läskigt att spela i sin hemstad men vi fick mycket kärlek av vänner och nya ansikten. Det kändes varmt och fint. Annars var det magiskt på Island. Reykjavik är en magisk stad.

Charly: – Den spelning som kändes bäst for mig var vårt releasegig pa Debaser. Publiken var så jäkla underbar. Det är det enda jag vill, smälta samman med publiken och förenas i känslan vi vill skapa med vår musik – och det kändes som vi gjorde det. Och i Stockholm till råga på allt! Som brukar vara världens stelaste publik.

Jessica: – Håller med! Den kärleken var riktigt mäktig. Det ar ju kul att få lön för sin möda. Alla spelningar vi har haft i Göteborg har också varit skitkul. Men jag älskar också att spela ute i landet på mindre ställen där vi inte känner någon. På vissa platser är det inte lika vanligt att rockband har två kvinnliga frontpersoner som kommer och tar för sig och kräver space. Vissa såna spelningar har varit svåra att förhålla sig till. Men i de situationerna är mötet med den eller de få som vi faktiskt kan nå ovärderligt. Det är då vi känner att musik är politik. Och vi brinner ju för att kunna påverka skitiga strukturer.

Vad händer härnäst?
Alla: – Vi har en ny grym bokare, Blackbird Artists, som vi kommer att samarbeta med från och med i höst. Det blir en relativt lugn sommar, vi skriver på nya låtar och ska släppa en singel med en cover på en gammal klassiker, så den kan ni suga på så länge. 

Författare:
Daniela Lillhannus, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This