Premiär och exklusiv intervju med Johannes Räihä

av | Mar 8, 2018 | Intervjuer, Ny musik, Premiär

I morgon släpper Johannes Räihä sin debutsingel Sjöarna i Idaho, men redan i dag kan du lyssna på låten och läsa en exklusiv intervju med Johannes hos oss på Popmani.

Idag står vi för premiären av din debutsingel Sjöarna i Idaho, berätta om den!
– En vän skulle fylla år och jag ville ge honom något som är roligare än en flaska sprit eller en ICA-blomma som vissnar. Så jag satte mig vid pianot och låten födde sig själv utan att jag behövde värka fram något. Det blev ett ganska tydligt hommage till honom. Det var den första låten jag skrivit färdigt någonsin. Jag hade tänkt en del över det faktum att man gärna hyllar folk efter de dött, att det visserligen finns ett värde i det också, men att det måste vara mer givande att hylla en människa medan den fortfarande är vid liv.

Du har länge omgett dig själv kring musiken och människorna runtom den, men hur kom det sig att du tog steget att bli artist själv?
– Nej, du det var nog mest en slump. Jag menar, singeln var från början tänkt att vara en lite skämtsam, intern grej. Nu fick Woah dad! höra låten på något sätt och hörde av sig. Då började jag skriva fler låtar på riktigt för att jag blev jävligt peppad av tanken på att folk kanske faktiskt gillar det man skapar. Men jag har aldrig haft ambitionen att syssla med musik på den här nivån egentligen, även om jag njuter av att vara här nu.

Var det ett självklart val att skriva musik på svenska?
– Jag försökte skriva på engelska först, men allting blev så jävla trubbigt och opersonligt. Men jag var rädd att skriva på svenska, just för att det är så naket, så ofiltrerat. Man blottlägger hela sitt inre på ett helt annat sätt, tycker jag. Men sen bestämde jag mig för att skita i att det kändes jobbigt och köra på svenska ändå.

Har du några förebilder när det kommer just till språk och lyrik på svenska?
– Mamma och pappa lyssnade alltid på Peter LeMarc när jag var barn. Hans texter håller jag fortfarande högt, men det kanske är lite av nostalgiska skäl också. Jonathan Johansson har skrivit en hel del som man blir avundsjuk på, likadant med Hanna Järver. Sen om man tänker utanför musiken så finns förstås Tomas Tranströmer alltid där. Jag känner att jag är jävligt förutsägbar nu, men jag försöker att inte skämmas över det.

Du beskrivs som lättsam och okonstlad, vill du även att musiken du gör ska betraktas på det sättet?
– Haha jag vet inte riktigt. Nu är visserligen Sjöarna i Idaho väldigt lättsam och rakt på sak, det är ju inget mörker alls i den låten. Men jag vill nog, om jag ska vara ärlig, att man ska få en mer fasetterad bild av mig än att jag är en lycklig stolle som studsar omkring i ett konstant rus. Men förhoppningsvis får man en mer nyanserad bild av mig när resten av låtarna släpps. Jag vet inte riktigt varför det är viktigt för mig, men det är så jag fungerar.

Är det personligen viktigt för dig att kunna relatera till musik som du själv lyssnar på?
– För det mesta. Eller, kanske inte relatera. Men jag vill ändå känna den där nerven, vilken är svår att definiera. Men det kan ju vara allt från rå ilska till en brutal nyförälskelse. Vissa låtar bara har det, andra har det inte. Jag tycker det märks ganska snabbt om låtskrivaren har skrivit en låt bara för att göra en låt, eller för att berätta något som den bär på. Eller så inbillar jag mig bara det.

Vad händer i vår, har du mer musik på lager?
– Ja! Jag har ett gäng låtar som jag skrev under förra året som ska släppas under vår och tidig sommar hoppas jag. Sen skriver jag låtar till EP nummer två just nu också. Så musik finns det att ta av. Nu vill jag bara ut och spela och försöka ha så jävla roligt man kan.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotograf:
Elsa Soläng, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This