Titel: Argo Premiär: 23 november 2012 Regi: Ben Affleck Medverkande: Ben Affleck, John Goodman, Alan Arkin, Bryan Cranston, Clea DuVall, Zeljko Ivanek, Richard Kind, Michael Parks, Chris Messina, Kyle Chandler, Victor Garber, Tate Donovan, Adrienne Barbeau, Rory Cochrane, Christopher Denham

Före detta B-filmsgarantin Affleck bevisar återigen att han har vad som krävs för att leverera bakom kameran och bjuder den här gången på verklighetsbaserad spänning som trots en del typiskt amerikansk patriotism utvecklas till en förstklassig nagelbitare.

Året är 1979 och under den iranska revolutionen stormar militär den amerikanska ambassaden och tar 52 personer som gisslan. Sex personer lyckas dock fly och gömmer sig hos den kanadensiska ambassadören. Det är dock bara en tidsfråga innan de hittas och troligen avrättas varav CIA svettas för att komma på en fritagningsplan. Specialisten Tony Mendez (Affleck) föreslår iscensättningen av en science fiction-inspelning signerad Hollywood som ska smuggla ut sextetten maskerade som ett filmteam…

Filmer som bygger på sanna historier och personer har en tendens att antingen överdramatiseras eller halta i tempo/intresse då vår verklighet sällan bjuder på tillräckligt häftiga eller dramatiska moment som filmens värld. Argo är dock ett gediget undantag. Upplägget är simpelt men engagerande, både för de insatta i film och politik.

Affleck, vars tidigare regigig Gone Baby Gone och The Town åter etablerade honom som ett säkert filmkort, återskapar skickligt 70-talsandan i den hetsiga stämningen på Irans gator såväl som CIA-kontoren samt ytliga men likväl relevanta delar som kostym, scenografi, frisyrer och fotot.

Hans eget spel är effektivt nedtonat även om karaktären är på riskgränsen till kliché med sina alkoholistproblem och misslyckade faderskap/äktenskap. Listan på motspelare är dock imponerande med pålitliga Goodman och Arkin i ledningen som syrliga Hollywood-moguler. Cranston är bra som alltid han med även om hans scener är aningen begränsade.

Det hjälper uppenbarligen en stor del att inte kunna slutet på historien (och möjligen kan det stjälpa att veta). Men det är stark, gripande, snygg och välspelad spänning som känns i magen och främst finalen håller tittaren i schack. Att man lite stolt viftar med amerikanska flaggan (även om det inte är på parodisk Independence Day-nivå) känns lagom fräscht men som politisk historia mer motiverat.

Bäst: Finalen. Affleck hetsar, hotar – och retas – under den pirriga sista akten. Med lyckat resultat.

Sämst: USA har ju en tendens att vara väldigt stolta vilket irriterar, även under motiverade stunder.

Passar för dig som: Gillar en bra politisk thriller i 70-tals och/eller intresserar dig för film/politisk historia.

Pin It on Pinterest

Share This