Pink Milk: ”Det är vackert med mörker, det är inget fel i det”

av | Feb 13, 2018 | Intervjuer

Pink Milk är bandet som vågar gå sin egen väg. Med magkänslan som ledstjärna skapar de atmosfäriska ljudlandskap som bär det där alldeles unika Pink Milk-soundet, fyllt med reverb och eko. Popmanis Amanda Båmstedt pratade med duon om att bryta upp med de personer som hållit dem tillbaka och om att ny musik redan är på gång, med siktet inställt på hösten.

Jag träffar Pink Milk, eller Maria och Edward Forslund som de också heter, i Majorna en iskall och blåsig eftermiddag. Vi söker skydd i Café Marmelads varma källarkrypin och börjar genast prata om deras hyllade debutalbum Purple, som släpptes i slutet av förra året, något som fick såväl mig själv som andra musikskribenter att jubla. Soundet en finner på Purple är rått, mörkt och vackert med ett ljudlandskap som står helt utanför allt du tidigare kan tänkas ha hört. Trots att Purple känns så självklar när en lyssnar på det berättar de båda att flera personer i branschen ifrågasatte deras musik under hela albumarbetet.

– Det var människor som var väldigt inflytelserika och som hade koll på branschen, så man började lita på dem och då blev man osäker på sitt uttryck. De ville att vi skulle göra hits, men vi vill göra musik. De gjorde oss osäkra, eller i alla fall mig. Men sedan började vi känna att vi är bra ändå. Så fort vi lät dem gå och klippte banden med dem så började det gå jättebra för oss. Hade vi stannat med dem så hade vi nog aldrig klarat det. Det är väldigt frustrerande när andra ska bestämma över en, säger Maria Forslund.

– Ja, de är fruktansvärt att behöva sitta och vänta på mail och någons godkännande när man har en musikpassion man vill få ut. Det är inte kul, speciellt inte när man tycker att det man gjort är bra, fyller Edward Forslund i.

Även låtlistan och albumomslaget blev ifrågasatt och de avråddes från att ta spelningar, vissa ville till och med att de skulle motivera sitt konstnärliga uttryck med en moodboard. Även ljudbilden fick kritik, framförallt från producenter, där vissa inte ens trodde att duon medvetet valt att ha med mycket reverb och eko. Tillslut fick Maria och Edward Forslund nog och bröt med de som motarbetade dem.

– Man vill skapa något nytt. Vi vill helst inte vara ett band som gör någonting som flera andra band gör. Vi vill sticka ut. Det är vårt mål också, att vi ska vara våra egna. Hur ska man då kunna vara sin egna om man inte vågar gå sin egen väg? Det är omöjligt. Men det gör lite ont att gå sin egen väg, när man väl är i mål så är det med blodiga knän, säger Maria Forslund.

De berättar att de inte förväntat sig den varma respons som albumet slutligen fick såväl från lyssnare som musikrecensenter. Och visst märks det att duon har lagt ned både hjärta och själ i musiken, hela vägen från albumomslag till låtordningen, inget görs halvhjärtat när det gäller Pink Milk och det gör majoriteten av allt arbete helt själva.

– För oss är det jätteviktigt med låtordning, så är det även live, vi har inte en tyst sekund under hela spelningen. Vi har ett ljud som låter konstant och det ljudet återkommer hela tiden i skivan också, det är en takt eller lunk som går igenom hela albumet. Att ändra på den lunken vore konstigt. Det ger ett tempo och en puls. Så när vi fick som vi ville var vi jättenöjda, säger Maria Forslund.

– Det är lite som att satsa en massa pengar på någonting, men det är ingen som säger att det är rätt. Man får tro på det helt enkelt. Tillslut var det nästan mer för vår egen skull som vi släppte albumet. Vi kände att vi inte kunde vänta ett år till, det fungerade inte. Vi höll på att bryta ihop. Att hålla på en grej såhär länge det gör lite ont, det är inget bra. Det är psykiskt förödande. Sedan exploderade det lite grann, det var en överraskning, men det var självklart kul, berättar Edward Forslund.

Lämpligt nog börjar tonerna av Frank Sinatras My Way spelas på högsta volym i cafélokalen, det är en sådan löjligt passande slump att låten spelas precis när vi pratar om att våga agera på sin magkänsla och gå sin egen väg och vi alla brister ut i skratt över sammanträffandet innan vi kan återuppta intervjun.

”Vi älskar alla den tidens ballader”

Pink Milk har släppt flera covers och personligen fastnade jag för deras tolkning av Foreigners klassiker I Want To Know What Love Is. Deras version av låten är mörkare, mer stämningsfylld och råare än det snällare orginalet och låten etsar sig fast på trumhinnan.

– Vi älskar alla den tidens ballader och den dök bara upp i tankarna. Jag tror till och med att vi testade någon annan som inte blev bra. Det var också ren magkänsla där egentligen, så vi körde igång. Det finns en inspelning där vi gör I Want To Know What Love Is live på Gotland och som vi fick att fungera direkt. Det var inget krångel alls, bara att spela in. För mig är låten nostalgisk, lite högstadiedisco-känsla. Det känns alltid så när en hör den på radio och åker bil på Gotland, säger Edward Forslund.

Framöver väntar ett flertal turnédatum som kommer att fyllas på ytterligare, där South by Southwest (SXSW) sticker ut som den allra mest prestigefyllda. Maria Forslund berättar att hon till en början trodde att det var ett spam-mail tills det gick upp att mailförfrågan om att spela på SXSW faktiskt var på riktigt. Men de goda nyheterna slutar inte med SXSW-giget, duon berättar även att de har mer musik på gång som väntas vara klart redan framåt hösten.

– Hösten är vår tid. Det är rätt känsla på hösten, mörkt och kallt, säger Edward Forslund.

– Det är vackert med mörker, det är inget fel i det. Det är nice. Det speglar det man bor i och hur man har det. Det är lite samma sak med engelsk musik, de har det också skitjobbigt hela tiden och det blir jättebra musik, mörk och kargt, säger Maria Forslund.

Just det filmiska hos Pink Milks musik lyfts i många texter kring bandet som gärna sätts in i ett Twin Peaks-universum. Själva nämner de också David Lynch när jag frågar dem vilken regissör eller typ av film de hade velat göra soundtracket för, men även en dystopisk sci fi-blandning, någon prolog till Blade Runner, dyker upp som förslag. Men visst kan en se liknelser mellan Pink Milks musik och det universum som David Lynch har skapat.

– Det är läskigt och vackert, precis det vi vill göra, säger Maria Forslund.

Det läskiga men samtidigt vackra är något som även löper som en röd tråd genom bandets musikvideoestetik och även här är majoriteten av materialet helt skapat av dem själva. Element lånade från filmens värld såsom undertexter används gärna i låtarna och Edward Forslund berättar att de gillar den extra dimensionen textraderna och bilderna tillför, något som exempelvis återfinns i musikvideon till Muscles där ett skelett vandrar runt i en miljö.

– Det är en balansgång. Vi har så mycket eko och reverb att sången ibland mer blir en känsla eller ett instrument mer än att det är en tydlig sång där man hör vad man säger. Sedan är det bra eftersom vi tycker att texten är såpass viktig. Det är fint att ha undertext så att man förstår budskapet, säger Maria Forslund.

Visionen och idéerna kring att bygga upp en alldeles eget universum och uttryck genomsyrar även liveframträdandet, där musiken och den atmosfäriska röken är i fokus för att skapa den där dimensionen som kan te sig såväl skrämmande som vacker på samma gång.

– Vi gillar rök och använder oss mycket av motljus därför att vi gillar den känslan och vill skapa ett slags universum, lite som ett performance. Det är till vår fördel tycker jag, det känns bra och man blir trygg, musiken blir bättre. Det här filmiska vi pratade om, en skapar mer av en känsla än när det bara är ett band som står och spelar. Folk får göra vad de vill, men det är roligt när man märker att en artist har lagt ned tanke och tid på en spelning, säger Maria Forslund.

– När man kör hundra procent all in på en grej så blir det bra, men om man är ett band som ska ha någon slags känsloimage och sedan glömmer bort den i något skeende tycker jag att korthuset faller. Det blir lite som att skivan var jättebra men sedan såg jag dem live och då var det en snubbe med laptop och golvpuka som stod och hoppade. Det är farligt tycker jag, att spela live. Jag tycker att man ska tänka efter lite innan man ger sig ut i rampljuset och inte bara göra det för uppmärksamhetens skull.

Vi pratar även om krocken mellan stad och landsbygd och hur deras egen bakgrund kan tänkas ha påverkat deras musikaliska uttryck. Både Maria och Edward kommer från landet, Maria är född i Arvidsjaur och Edward kommer från Gotland, numera bor de dock i Göteborg men erkänner att de ibland längtar efter att kunna köra bil i timtal utan att möta någon annan på vägen, kanske var det därför bandet stannade ett helt år på Gotland i samband med inspelningen?

– Jag känner inte att jag är med i samhället. Jag känner mig inte med och det är väl för att jag är lantis, men jag förstår inte det här och kommer nog aldrig att förstå det här. Jag tror att det snart är femton år sedan jag flyttade därifrån, jag har bott i London, Paris och Stockholm och rest men jag förstår aldrig det här när det blir för mycket folk. Sedan är jag introvert också, så det är väldigt skönt när man kommer hem och ut i naturen. Därför är det också så skönt att skapa för oss själva och vara ifred och inte dela replokal med så många och arbeta mycket på våra egna villkor, berättar Maria Forslund.

– Vi är exakt likadana där. När jag växte upp på Gotland, fanns inga referenser alls, det var landet, i en ladugård i en studio. Det fanns inga musikinfluenser eller trender som kom in, det var alla trender och inga trender på Gotland, det var mest gör allt vad du vill eller ingenting. Det var film och tv-spel som influerade så jag tror att det har bidragit lite till varför vi är så lika och möts i tankesättet. Landet är viktigt, det definierar oss rätt mycket. På Gotland är det nästan lite David Lynch-stämning, det är studion, mörkret och sedan träd, allt är knäpptyst förutom en uggla som hoar någonstans, säger Edward Forslund.

Men även om Pink Milk känner en sådan stark koppling och samhörighet med landet och gillar att vara för sig själva och skapa musik så finns det även mycket som de gillar med Göteborg och musiksverige. De båda nämner guldkorn till ställen som HPKSM, Bengans och Oceanen och passar även på att hylla Pusterviks roll i musikvärlden.

– Utan Pustervik så hade mycket inte hänt, det gäller oss också som band. De är absolut en del av uppbyggnaden av vårt band, de är hundra procent delaktiga. Det är väldigt fint att det finns arrangörer som tror på musiken, de bokar inte in de mest inkomstsäkra akterna utan bokar in det som de tror på och ger dem en chans att komma fram, säger Edward Forslund.

– Jag tycker att det är jätteroligt att leva i Sverige och i tiden vi lever i nu, det är så många grymma musiker, artister och personer som försöker göra något eget. Det är så himla kul, det är ingen torka. Om man tänker på vilka band man skulle kunna spela med eller skapa något ihop med så finns det så extremt många som dyker upp. Det är så det ska vara, folk inspirerar varandra. Det gör mig så glad att folk gör något klokt, jag tycker att musik är klokt. Sedan vill vi även hälsa till vår svenska businessmanager Clas Persson som kanske tror att all den här skiten handlar om honom, det gör det inte, han är underbar, säger Maria Forslund.

Författare:
Amanda Båmstedt

Fotografi:
Thom Estifanos
Sami Joensuu

Pin It on Pinterest

Share This