Petter Winnberg: ”Det känns väldigt inspirerande att få förvalta en bit mark”

av | Okt 22, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Petter Winnberg från Amason har flyttat ut på landet och är aktuell som solodebutant med albumet The Dog and the Shepherd. Popmanis Amanda Båmstedt har pratat med Petter om allt ifrån hemorglar och filmiska ljudlandskap till vad som är så bra med livet på landet.

Hur är det att skapa och producera för sig själv jämfört med att skapa, skriva och producerar tillsammans med eller för andra?
– Det är ju lite mer av ett terapeutiskt arbete att sitta och grotta in sig i sina egna idéer än det är att jobba tillsammans med andra eller åt andra.

Vad väcker din kreativitet till liv? Vilken tid på dygnet känner du dig som mest inspirerad?
– Det kan vara lite olika situationer som får igång en att göra saker. Ibland får man ju tvinga igång en process om det finns en tidspress med i bilden. Just när det gäller denna skivan så har den ju tagit ganska lång tid att göra och har dessutom blivit till utan någon direkt plan att få någonting gjort. Låtarna är gjorda under en period på ungefär sju år så det har varit rysligt glest mellan arbetspassen. Men ofta är det i en period av lite turbulens som jag skriver saker för egen maskin och det har nog tenderat att bli mer gjort på kvällarna för just denna skivan.

Vad skulle du vilja säga är det essentiella i ditt solomaterial som särskiljer Petter Sebastian från exempelvis Amason?
– Musiken är ju både skriven och framförd av mig själv utan något direkt samarbete med någon, förutom något undantag på en låt eller två. Amason är ju trots allt ett band som både kreativt och logistiskt fungerar som band gör, att man till slut måste komma överens om någon gemensam plan på hur musiken skall göras och färdigställas. Det skulle till exempel vara svårt för Amason att gå o små dutta på en skiva i sju år. Tror dessutom att det ligger en hel del pretentioner nedgrävda i Petter Sebastian-skivan som det känns som att Amason har varit förskonade ifrån.

Efter att ha lyssnat igenom hela The Dog and The Shepherd kan en bara konstatera att du tycks ha en alldeles utmärkt fingertoppskänsla för melodier, vad utmärker enligt dig en bra melodi?
– Jag blir peppad på melodier som lämnar en gnutta utrymme till förvåning utan att sticka iväg alltför långt.

Min absoluta favorit från albumet är Lights Dream 1 och när jag klickade på play målades ett filmiskt, lite smått heligt och stämningsfullt ljudlandskap upp i min lilla etta. Skulle du vilja berätta om hur det gick till när låten kom till?
– Det är en låt som gjordes till en kortfilm som en polare gjorde. Man skulle kunna säga att Lights Dream 1,2 och 3 va upptakten till att skivan blev klar. De bygger till stor del på en gammal hemorgel som heter Electone D85. Vilket tillslut i stort sett hela skivan gör. Den kan göra allt. Både spela trummor bas o flöjt.

Har du något spår som du känner dig extra nöjd med från albumet?
– Jag har lite svårt att ta till mig min egen musik efter att den är klar så för tillfället har jag inte riktigt en klar bild av vilket jag är mer eller mindre nöjd med. Men skulle antagligen luta åt någon av de instrumentala bitarna.

Jag läste att du bor ute på en gård på landet tillsammans med en massa djur, vad är det allra bästa med att bo på landet?
– Köra traktor! Det är nyvunnen passion. Men det är svårt att säga vad som är allra bäst. Det känns väldigt inspirerande att få förvalta en bit mark. Det finns enorma mängder kunskap som man behöver ta in men eftersom allt är såpass praktiskt och säsongsbetonat till sin natur så får man vänta till rätt tillfälle innan man kan träna och sen är det ett år till nästa chans. En väldigt förlåtande process måste jag säga. Man får också otroligt mycket stöd och hjälp från grannar som har hållit på med jordbruk i flera generationer vilket är helt ovärdeligt eftersom det just är så svårt att läsa sig till erfarenhet. Dessutom så är kontakten med djuren bland det mest terapeutiska man kan syssla med. Även om det inte blir så långa stunder så är man alltid på lite bättre humör efter att man har varit ute och hängt lite med dem.

Den 24:e november står du på Södra Teatern tillsammans med Tussilago som förband, vad har du i kikarn inför konserten?
– Det är lite oklart men jag skall ha dit mina hemorglar i vilket fall.

Hur ser dina planer ut för resten av vintern?
– Vi har precis börjat pröva och köra med grannens häst i skogen för o hämta timmer så jag hoppas på att kunna få syssla en hel del med det. Sedan finns det ett svart hål av saker som man borde få gjort på gården så man lär ju inte gå sysslolös.

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This