Peter Bjorn & John: ”Naturromantik och en kommentar till samhällsklimatets mörker”

av | Dec 6, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Efter ett par års arbete med sina egna projekt har poptrion Peter Bjorn & John förnyat kostymen och blivit mer djuplodande och intima. Vi tog en pratstund med John Eriksson om Darker Days och processen bakom skivan.

Hur kom ni fram till att ni ville göra en mer intim och inte lika storslagen skiva?
– Vi är ett band som behöver vända upp och ned på oss själva inför varje ny skiva. Efter förra skivan var vi dock bokstavligen knockade. Vi hade försökt slå varandra och folk med häpnad men det slutade med att vi slog knut på oss själva. Därför kände nog alla i bandet att vi behövde sänka ribban och göra musik på ett helt annat sätt.

Varifrån har ni fått namnet Darker Days?
Titeln kommer från en outgiven låt som heter Darker Days. Refrängen på den börjar ”Darker days, longer nights, endless dreaming.” Den frasen skapar så himla fina bilder i huvudet och vi beslöt oss för att göra ett helt album med startpunkt från dessa textrader.
Alla i bandet har tolkat mörker på olika sätt men grundkänslan på skivan är någon slags norrländsk, vintrig, halvdeppig naturromantik.

– Sedan känner väl alla att man blir mörkrädd då man läser nyheterna. Det så kallade vardagsmörkret. Men istället för att skriva en låt som heter ”Shut the fuck up Trump” så har vi på några låtar försökt beskriva känslan man känner när man läser om alla populister och facister runt om i världen.

Hur har det känts att ha större individuell frihet den här gången?
– Trots skivans tema så har det här albumet varit sjukt kul att göra. Eftersom alla i bandet har fått göra precis vad dom velat med sina låtar så har vi slutat tjafsa. Vårt motto den här gången var som texten i den där elvis-låten ”A little less conversation, a little more action”. Det var sjukt befriande att få göra sin grej utan att någon annan petade i ens mat, säger John och skrattar lite.

Vi har egentligen aldrig varit ett band utan vi är tre väldigt självständiga och väldigt olika individer som råkar göra musik ihop. Genom att inte lägga oss i varandras projekt denna gång har vi nog vågat mycket mer och därför tror jag även att skivan har fått en mycket tydligare karaktär.

”Som band funkar vi bäst på hemmaplan då vi får jobba i miljöer vi känner igen.”

Har ni märkt något speciellt nu när ni arbetat på ett annorlunda sätt?
– Till förra skivan försökte vi skriva ”hits”. Och då är det lätt hänt att man börjar tänka på mottagaren, alltså vad lyssnarna ska tycka. Den här gången sket i alla fall jag totalt i det. Jag har bara gjort musik som jag själv tycker är bra. Den här gången tillät jag mig själv att göra något fult, trasigt eller deppigt.

Vi har dock alltid skrivit musik på olika sätt. Peter är en typisk singer-songwriter som gör sina låtar vid sin gitarr. Som den gamla jazzpianist som Björn är så börjar han nästan alltid med temat eller melodin. Jag kommer från en klassisk musikvärld och har tidigare spelat mestadels instrumental musik. Förut så har ljuden alltid varit viktigast för mig men idag måste jag säga att orden har blivit lika viktiga som ljuden. Och den här gången var verserna viktigare än refrängerna.

Berätta om hur det har varit att spela in och producera Darker Days. Var har ni gjort den?
– Vi har gjort allting själva i Stockholm denna gång. Förra gången var vi i London och LA och jobbade med ett gäng hot-shot-producenter. Det gick åt helvete. Som band funkar vi bäst på hemmaplan då vi får jobba i miljöer vi känner igen och med vänner som vi litar på.
Vi har alla varit våra egna demon-producenter den här gången. Vi spelade in grunder i Atlantis-studion och sedan satt alla i sina egna världar och knåpade tills låtarna var färdiga. Det var jävligt skönt att slippa komma med åsikter om till exempel nivån på en tamburin på någon annans låt. Dem enda vi psykade var oss själva.

Känner ni att det är viktigt att arbeta på olika sätt för att kunna förnya er själva?
– Jag tycker att det är viktigt, speciellt när man hållit på så här länge, att inte bara fortsätta med något man kan. Då upprepar man ju sig bara. Till slut måste man måla med vänster hand. Man måste tvinga sig själv att göra något som man inte riktigt kan.

Och jag slås fortfarande ibland av vilket häftig konstform vi håller på med. Det är fan fortfarande utmanande och inspirerande att försöka göra oväntad musik inom ramarna av ett pop-rock-band.

Tror du att ni kommer kunna hitta ett sätt att förnya er igen och ge oss en annan vinkel av Peter Bjorn & John?
– Vi har lagt ner bandet väldigt många gånger. Men sen har vi återuppstått med jämna mellanrum. Idag är jag väldigt glad att vi inte la ner bandet för femton, eller tio, eller tre år sen. Det är något med det här bandliket som vägrar att dö, säger John skrattandes. Sen har vi sagt att vi ska göra tio skivor. Det lovade vi varandra efter att ha gjort första skivan. Så det är inte så mycket att prata om.

 

Författare:
Redaktionen

Fotograf:
Johan Bergmark

Pin It on Pinterest

Share This