Pale Honey: ”Jag tycker att det känns tråkigt att planera vår musik”

av | Nov 16, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Tuva Lodmark och Nelly Daltrey bildar duon Pale Honey som har gjort succé med sin musik både på hemmaplan och ute i Europa. De är just nu ute på turné i Norden och Popmani fick en pratstund med Tuva om hur det att vara ute på turné och hur arbetet med deras senaste skiva Devotion såg ut.

Det känns som att er musik plockades upp tidigt och ni fick mycket uppmärksamhet redan från start. Var det något ni märkte av?
– Det känns som att tiden har gått snabbt för att vi har gjort saker hela tiden. Jag tror att folk började uppmärksamma oss när vi hade släppt den första EP:n Fiction, det känns som att det började skrivas mer om oss efter det. Sommaren efter släppet av EP:n fick vi åka ut på vår första Europa-turné men det är klart att vi fick mer uppmärksamhet ett år senare när vi släppte debutskivan Pale Honey (2015).

Jag läste att ni började spela musik ihop efter uppmuntran från er mattelärare men hur kom det sig att ni fortsatte att spela tillsammans?
– Det var verkligen på det sättet som jag och Nelly blev vänner och det var på det sättet som vi umgicks. Vi hade förebilder som höll på med musik och band som vi själva lyssnade på och tänkte att det här vill man ju göra. Det var en kombination av mycket, men till mesta dels hade vi väldigt roligt ihop i replokalen och sedan att vi båda var väldigt musikintresserade och lyssnade på samma typ av musik. Under den tiden var vi 13 år och lyssnade väldigt mycket på Queens Of The Stone Age och det gör vi egentligen fortfarande. Vi bondade även över Eagles Of Death Metal, det var Nelly som visade mig dem och det var verkligen en wow-upplevelse.

Har det alltid varit självklart att spela den typen av musik som ni gör?
– Jag tror att vi har fått mycket inspiration från band som just Queens Of The Stone Age, kanske inte konkret “så här vill vi låta” utan mer lekfullheten. Samma med Eagles Of Death Metal, de är väldigt stökiga och går in med inställningen om att det ska vara kul att spela musik. Det är väl lite så vi också tänker, speciellt när vi spelar live. Musiken behöver inte vara så välplanerad.

– Vi har aldrig testat oss fram för att se vilken stil som passar oss, vi lät nog ganska mycket som vi gör idag när vi började. Vi försökte dock göra en cover en gång på 50 cents I can’t do it, men det gick inte så bra. Jag är inte så bra på att rappa.

Jag läste en recension där det stod att en inte visste vart Pale Honey var på väg rent musikaliskt. Har ni en uttänkt musikalisk väg som ni går efter eller går ni mer på känsla när ni arbetar fram nya låtar?
– När vi gjorde vårt andra album kände vi inte att det var tvunget att gå mot ett visst håll. Vi hade liksom inga sådana tankar, vi bara gjorde vad som föll oss in. Det kanske blir ett spretigt resultat då. Men jag tycker att det känns svårt att ha en plan och det känns mest naturligt för oss att jobba på det sättet som vi gör. Det känns lite tråkigt att planera allt.      

Ert andra albumet Devotion kom den 13 oktober, hur var känslan inför att spela in ert andra album?
– Vi jobbade mer på det andra albumet än vad vi gjorde på det första. Det var ju flera låtar på första skivan som vi skrev när vi var 15 år, låtar som alltid hade funnits där. När vi började på andra skivan var det mer från scratch, vi har tvungna att göra en skiva och inte bara plocka ihop låtar som vi redan hade. Vi vill jobba mer på det också, både på texterna men också mer med arrangemangen.

– Själva processen i studion var lite annorlunda också. När vi spelade in första albumet bodde vår producent i Paris vilket gjorde att det var mer utstakade inspelningsdagar där vi åkte till Paris några dagar och spelade in. Vi spelade även in lite i Stockholm och lite i Göteborg, men numera bor han i Göteborg. Vilket har ledit till att vi har kunnat vara lite med flexibla med våra inspelningstider och kunnat vara mer impulsiva.

Senaste videon till Get these Things out of my head är gjord av Johan Stolpe, hur kom ni i kontakt med varandra?
– Johan Stolpe gjorde videon till Real Thing också och vi hittade honom genom att vi satt och kollade i genom andra svenska bands musikvideos. Vi fastnade för en video och det visade sig vara Johan som hade gjort den, jag tror att det var en video med Amanda Bergman om jag inte minns helt fel. Vi tyckte att den var svinbra och skrev till honom. Det var en match made in heaven. Vi älskade att jobba med honom och han måste ha tyckt om oss också för han åkte med oss på vår turné som vi gjorde i år.   

Hur är det egentligen att spela in en musikvideo?
– Det kändes lite stelt att ha med sig en kamera i början men efter ett tag så glömde man bort det. Det var liksom bara jag, Nelly, Anders och Johan. Jag tycker att det kan vara ganska nervöst att spela in en video men ändå kul. När vi gjorde videon till Real Thing med Johan baserades den på serien Stranger Things. I videon har jag någon slags hockeyutrustning inklädd i aluminiumfolie på mig och vi skrattade så sjukt mycket när vi spelade in den och det var så sjukt svårt att försöka vara allvarlig.

Påtal om Get these Things out of my head, den låten är ju en ganska utlämnande låt som handlar om OCD. Hur går tankarna när man skriver en så pass personlig låt? Finns det några tveksamheter innan en släpper en sådan låt?
– När vi skrev den hade vi inga tankar på vad som skulle vara med och inte. Det kom mer när vi spelade in den och bestämde att den skulle vara singeln. Skivbolaget ville veta vad låten handlade om och det var då det kändes jobbigt och tankar kom om att vi kanske skulle ändra texten. Man kan ju liksom välja vad man vill berätta och inte, vi skulle ju kunna säga att den handlar om något annat också.

Tjejer som gör musik kan få rätt tröttsamma frågor som inte handlar om deras musik utan kanske mer om privatlivet eller outfits. Det känns som att ni har sluppit det?
– Ja, faktiskt eller i Sverige i alla fall. Det är ju lite mer jämställt i Sveriges musikbransch än vad det är i till exempel Englands musikbransch. Utomlands kan det vara mer fokus på sådana frågor men inte så mycket som man kanske tror att vi kanske borde få. Det blir väldigt mycket fokus på andra saker än musiken, så som utseende och kläder. Vilken inte ens känns relevant. Sådana frågor kan jag inte tänka mig att män får i samma utsträckning.

Ni är ute på turné nu, hur är det?
– Det är väldigt roligt och intensivt. Vi brukar komma hem till Göteborg ungefär en gång i veckan och mellanlanda. Vi åker med Anders (Lagerfors, producent/musiker) och till skillnad från Nelly och Anders tycker jag att det är rätt jobbigt att komma hem mellan spelningarna. Det blir liksom melankoliskt och jag får någon slags post-turnédepression mitt i turnéen medan de andra tycker att det är skönt att komma hem för att sova och tvätta. När vi är på turné händer det saker hela tiden och det är vi tre ihop konstant. 

Är det alltid roligt att gå upp på scen?
– Det är ovanligt att känna sig opepp innan en går upp på scen men ibland kan det kännas så. Om det inte är någon i publiken till exempel. Det var ganska länge sedan det hände nu men då har det känts jobbigt att kliva upp på scenen fastän det kanske skulle vara enklare. Det har hänt i småstäder i Tyskland till exempel.

Hur tar publiken emot er?
– De är jättefina. Det är så otroligt roligt att se folk sjunga med till ens låtar och det händer nästan jämt nu för tiden. När folk sjunger med blir det mer gemensamt och inte bara vi som står där och showar. Det blir väldigt fint och betydligt roligare då.

Fler turnéstopp framöver, vad kan vi mer se framemot?
– Det kommer en singel från albumet i början av nästa år. Vi ska spela i Sverige, Finland och Norge framöver och vi ska förhoppningsvis ut och spela mer under våren 2018 också.

Författare:
Emma Isberg, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This