Vi har intervjuat Oscillian som är en av de verksamma artisterna inom Syntwave-genren inför hans spelning på nystartade klubben VHS Vision som har premiär på Bar Brooklyn imorgon. Vi pratade om inspiration, synthwave-scenen i Sverige och om skillnaden på att producera till sig själv jämfört med när man producerar åt andra.

Oscillian

Synthwave eller OutRun som den också kallas är en genre vars sound är inspirerad av 80-tals film- och tv-spelsoundtrack. Genren uppstod under mitten av 00-talet och blev populär bland stora massan när filmen Drive kom ut 2011 vars soundtrack innehåller mycket Synthwave.

Hur gick det till när du drog igång ditt projekt Oscillian?
– Jag har producerat musik till och från sen 90-talet, på den tiden mer Big Beat och techno i stil med Chemical Brothers, The Prodigy och Underworld. Jag hade ett uppehåll i mitten av 00-talet då jag fick barn, men det var i samband med att jag såg filmen Drive och speciellt när jag hörde Kavinskys musik som jag fick ny inspiration och idén till att dra igång projektet Oscillian.

Om du skulle beskriva genren synthwave som du själv verkar i för en oinvigd, hur skulle du beskriva den?
– Som soundtracket till en skön 80-talsfilm. Fast med mer bas, haha.

Hur ser synthwave-scenen ut i Sverige?
– Sverige står för en stor del av scenen, med tanke på hur få vi är jämfört med resten av världen. Det finns, förutom pionjären Mitch Murder, många framgångsrika artister såsom Robert Parker, Waveshaper, Damokles, Forêt de Vin och Irving Force. Alla som jag har kommit i kontakt med är väldigt trevliga och hjälpsamma. Överlag en mycket vänlig scen!

Hur låter Oscillian?
– Punkigt, funkigt retrofuturistiskt med en filmisk romantisk ådra som genomsyrar allt. Det är ganska eklektiskt med inspiration hämtat från likväl skräckfilmsmusik, progg-rock, spacefunk som shoegaze-pop. En salig röra, med andra ord!

Du är också producent åt den brittiska artisten NINA. Berätta om hur det samarbetet började?
– Nina hörde en av mina låtar som låg på Drive Radio’s topp tio och kontaktade mig. Vi fann snabbt varandra musikaliskt och nu har vi snart producerat ett helt album tillsammans! Det ska bli jättekul när ni får höra allt!

Hur skiljer sig ditt mindset när du gör musik åt andra artister jämfört med när du jobbar med ditt eget projekt Oscillian?
– När man producerar åt andra så gäller det att lyssna in artistens vision och inte prägla för mycket i början. Sen handlar det om att renodla uttrycket och att skapa förutsättningar för att skriva så bra låtar som möjligt. Det är mycket psykologi, haha.

Psykologi säger du. Vad har du för tricks för att få din vilja igenom?
– Det handlar om att ställa rätt frågor, skapa förtroende och trygghet i situationen. Oftast handlar kreativa konflikter om missförstånd, så att kunna förklara på många olika sätt och låta alla komma till tals är en viktig ingrediens.

Vad inspireras du av när du skapar musik?
– När jag skapar själv så drar jag ofta igång en gammal film i slow motion utan ljud och sen improviserar jag fram idéer till den. Jag har en bakgrund som bildkonstnär så bilder och speciellt filmer är en stor inspirationskälla. Självklart får man idéer från annan musik, i början av Oscillian-projektet lyssnade jag mycket på Carpenter Brut och Mitch Murder, men nu för tiden så blir det mest att jag sätter en gammal Rush-platta eller något med D-train (Boogie!) om jag vill få lite referenser.

Det låter som ett kul sätt att skapa musik på. Vilka filmer brukar du dra på i slow motion?
–The Terminator är faktiskt väldigt romantisk i långsamt tempo, Bladerunner som har underbart filmfoto och sedan Aliens eller E.T. Mycket Sci-Fi, med andra ord.

Du gör alltså en av dina första spelningar nu på lördag på premiären av den nystartade klubben VHS Vision som håller till Bar Brooklyn på Debaser Strand. Hur känns det?
– Det känns såklart lite nervöst, men framför allt så ska det bli sjukt kul!

Klubben är ju en hyllning till formatet VHS. Har du några filmer kvar på VHS?
– Tyvärr så har jag nog slängt de flesta, men det kan finnas kvar några på vinden som samlar damm, tror mig minnas ett gammalt nött exemplar av Jagad och Office-Space längst ner i nån flyttkartong.

Förutom spelningen på lördag. Händer det något annat för Oscillian framöver?
– Förutom ett stundande singelsläpp med Nina så jobbar jag vidare med del 2 av min Syntiga rymdopera. Ettan hette Building Better Worlds och var ganska mörk och dystopisk. Uppföljaren blir mer åt rymdfunk-hållet. Väldigt fransk!

Pin It on Pinterest

Share This