KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAI slutet av detta år kommer i Sveriges rike ett extra val utlysas för första gången sedan 1958. Detta på grund av ett rasistiskt parti, Sveriges tredje största, satte en käpp i hjulet för regeringen. Ett parti som 13 procent av Sveriges befolkning har röstat på.

Per Svensson skriver i en artikel som SAS publicerade i sin kundtidning att ”vad vi idag ser är hur 30-talets idéarv kommer tillbaka”. Det idéarv som ledde till en av de största katastroferna i mänsklighetens historia och som vi alla ännu borde ha i smärtsamt minne. På grund av den artikeln drog SAS nyligen tillbaka alla exemplar av sin tidning, efter påtryckningar från det högerpopulistiska Fremskrittspartiet i Norge.

Vad är det som gör att människor, trots detta, ändå röstar på Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet, Front National med många flera? Det är en frustration, förmodligen, men kanske också en brist på förståelse? Förståelse för andra människors situation, människor som inte är som en själv. I universitetslektorn Johan Brännmarks essä Litteraturen som guide till godhet publicerad i Filosofisk tidskrift skriver han att litteraturen kan:

”… utveckla vår föreställningsförmåga, öka vidden och djupet i de läsningar vi är förmögna att göra av situationer vi står inför.”

Det är vad vi alla borde göra, och särskilt Sverigedemokraternas väljare – utveckla vår kapacitet att leva oss in i situationer som vi aldrig upplevt, hur det är att vara en annan människa. Borde vi kanske ordinera oss alla skönlitteratur inför nästa val? Att läsa berättelser om människor världen över, om människor som flyr, om människor som levde då och som lever nu. Många gånger är skönlitteraturen sannare än debattartiklar och statistik. Litteraturen visar på de mänskliga ödena bakom siffrorna och talar till oss mycket ärligare än vad statistik någonsin kan göra. För flyktingpolitik handlar om människoliv och inte om volymer som Sverigedemokraterna vill få det till.

Pin It on Pinterest

Share This