Okay Kaya: “Låt ljudets skönhet smeka ditt kranium”

av | maj 4, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Nu i våras släppte Okay Kaya albumet Watch This Liquid Pour Itself, en pärla till album som handlar om just allestädes vätskor: mens, svett och tårar. Popmani har bytt några ord med Okay Kaya om bland annat skapande – och svart galla.

Albumets titel är Watch This Liquid Pour Itself, och albumet är fullt av referenser till olika sorters vätskor. Vad fick dig att välja den tematiken?
– Jag ville utforska hur den svarta gallan [en vätska som inom humoralpatologin associerats med ett melankolisk temperament] skulle låta efter den fontänlika reningen. Vilka former kunde jag ge den om jag tog avstånd under några dagar och lät vätskan ta plats? Hur kan man forma den till någonting annat, kanske till och med något vackert?

Hur var den kreativa processen bakom albumet?
– Det är svårt för mig att kartlägga den kreativa processen. Under någon tidpunkt, efter en hel del läsande och skrivande och tittande och kännande, så är jag redo att skapa någonting nytt som ett sätt att förstå, nå det sublima och bekräfta tidigare erfarenheter och då känner jag bara “offffffff” [sic].

Watch This Liquid Pour Itself är ditt andra album; hur tycker du att du har utvecklats sedan ditt debutalbum, Both?
– Jag tycker att den största skillnaden för mig personligen är att jag är mindre osäker på vad jag håller på med. Insikten om att musikskapande faktiskt är någonting jag verkligen kan göra, och om att det får mig att känna mig levande (om än också fullkomligt tvångsmässig och stundtals galen) är någonting jag skulle vilja undersöka länge under en väldigt lång tid.

”Genom tidens tand förtvinar texterna
till en buljong i mitt huvud.”

Jag älskar verkligen låttexterna på albumet. Hur skriver du texterna? Har du några favoritformuleringar från albumet?
– Hm, det är knepigt. Jag antar att alla är mina favoriter som är valda från anteckningsböckerna eller telefonanteckningarna eller röstmeddelandena på min iPhone. Genom tidens tand förtvinar de till en buljong i mitt huvud. De som fortfarande är klibbiga och goda och ihärdiga – likt ett lågt nynnande i mitt huvud – är de som jag ger mening och spelar in.

Omslaget till albumet sticker ut, hur kom du på idén till omslaget?
– För musikvideorna ville jag fota några delar i “night mode”. Jag var i Niseko, Japan, för Baby Little Tween-videon och en kväll bestämde jag mig för att gå ut och fotografera. I mörkret, med “jetlag” och logistisk musikvideo-stress, gick jag upp för en kulle och filmade mig själv på min DV-kamera.

I några av låtarna på albumet så sjunger du på norska, som på låten Helsevesen. Hur kommer det sig att valde att sjunga på ditt modersmål på just Helsevesen?
– Att skriva på norska är roligt, det är mitt modersmål. Jag tycker om idén om att icke-norsktalande lyssnare dyker in i en låt utan att förstå texten, och att mina norska lyssnare får en liten bonus när de vet att jag sjunger om menscykelns banaliteter. 

Albumet rör sig mellan en rad olika genrer, vilken musik inspirerar dig? Lyssnade du på några särskilda album/artister under ditt skapande?
– Alldeles för många för att bara nämna några, tyvärr, men ingenting särskilt konsekvent under skapandet av albumet. Jag har lyssnat på en hel del körsång under den senaste tiden, och på något sätt blir mina demos nästan grunge-liknande och atonala. Jag undrar hur det påverkar min melodiska känslighet, eller om det inte har någon som helst effekt.

Nu är det flesta av oss i någon sorts karantän, ensamma med våra egna vätskor… Vilken roll tror du att musiken kan ha i denna tid av kris?
– Om du inte har blivit rörd av en annan människa under en tid, så låt ljudets skönhet smeka ditt kranium och de innersta delarna av din själ.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Fotograf:
Coco Capitán

Pin It on Pinterest

Share This