NONONO: “Pausen var viktig för att få landa i oss själva och orientera oss efter vår egen vilja och lust”

av | apr 18, 2018 | Intervjuer

NONONO slog igenom rejält med singeln Pumpin Blood (2014) och har sedan dess gjort succé världen över. Vi har pratat med bandets sångerska Stina Wäppling om varför det var viktigt för dem att ta en paus efter framgångarna efter första albumet och hur en gör för att hålla kreativiteten uppe.  

Stina Wäppling, Tobias Jimson och Michel Flygare utgör bandet NONONO som sedan debutalbumet We Are Only What We Feel (2014) har dominerat både den svenska och de amerikanska topplistorna. Efter en välbehövlig paus är de nu tillbaka med nytt material och släppte nya singeln Friends nyligen.

Ni är äntligen tillbaka med nytt material! Senaste singeln Friends finns ute nu, vill du berätta lite om tanken bakom låten?
Den känslomässiga innebörden kommer från låten stora kontraster. Musiken börjar väldigt melankoliskt och melodiskt för att sedan fyllas av energi och bestämdhet. Jag började skriva om en ensam ledsen känsla som sedan då det energifyllda partiet börjar byttes ut mot en lycka kring att acceptera mina svagheter. För mig har det alltid varit viktigt med självständighet och att klara mig helt så det var så skönt och att skriva om att behöva sina vänner och nära och kära, och att det är ok!

När jag jämför den musiken med det som ni släppt tidigare med er nya musik tycker jag att det är en stor förändring i er ljudbild, det känns som att ni har finputsat och förnyat er till det bättre. Skulle du säga att det är en viktig del i er kreativa process att förnya och förbättra soundet för att hålla intresset uppe eller sker det naturligt?
Jag tror att det är nödvändigt för oss att det låter nytt för att vi ska bli inspirerade och nyfikna på var musikskapandet skall ta oss. Det måste vara en spännande process att vara i, man vill inte veta hur albumet slutligen kommer att bli. Finns det inga överraskande moment i ett samarbete tror jag att det dör!

Som jag förstår det har ni lekt med nya ljudlandskap inför era nya släpp. På vilket sätt skiljer sig NONONO 2018 mot NONONO 2014?
När det kommer till ljud har vi mer organiska spelade instrument den här gången. Ljudbilden är lite mer jordig och grundad, lite tyngre och lite mognare. Men det finns fortfarande några lättviktare med som låter mer svävande och glittriga i sitt sound.

Ni har varit borta från musikscenen ett tag. Var det självklart för er att komma tillbaka efter er paus?
Det var inte en självklarhet, men det blev det efter första låten Lost Song som vi skrev efter en fyra månaders paus. Jag tror inte att man kan veta att ett samarbete kommer fortsätta vara roligt och inspirerande… Det var en stor lycka och fin stund när den första låten föll på plats!

Varför var det viktigt att ta en paus?
Jag tycker inte att man pratar så mycket om det, men att jobba på den nivå som vi gjorde då Pumpin Blood blev så stor var sinnessjukt. Det är inte ett mänskligt tillstånd att befinna sig i. Man är självklart glad och lycklig över att få gensvar på sin musik, men att försöka räcka till för en hel värld, att konstant resa och vara så pass exponerad för ständiga bilder, intervjuer och scenframträdande är galet och dränerande.

Allt går så otroligt fort och förutom att försöka hitta och anpassa sig själv i allt det där vill man inte göra någon av alla dom som jobbar för en och dom som lyssnar besviken. Jag tror inte att det är meningen att en människa ska leva på det där sättet. Särskilt inte att vara så frånskild från andra människor och bli satt på en piedestal, det blir väldigt ensamt och tomt. Det var tur att vi hade varandra att bolla med och landa med. Jag tror att man måste hålla sig grundad för att komma ihåg varför man gör musik och inte blandar ihop det med allt de andra runt omkring. Pausen var viktig för att få landa i oss själva och orientera oss efter vår egen vilja och lust.

”Jag har förstått att behovet att klä känslor i ord är väldigt stort hos mig”

Ni slog igenom ordentligt med NONONO och 2013-2014 var ni en av Sveriges största musikexporter. Med tanke på hur bra det har gått för er, var ni någonsin rädda för att komma tillbaka efter er paus?
Jag var nog mest rädd för att musikskrivandet med Tobias och Michel inte längre skulle vara givande och kul. Om vi inte hade jobbat och varit tillsammans på samma vis hade det känts sorgligt då man bildat så starka band. Men efter en sån där framgång blir det väldigt tydligt att det inte är framgången utan musiken som är betydelsefull så det var inte läskigt i den aspekten…

Kände ni någon press på att den första singeln efter “comebacken” skulle vara perfekt?
–  Musik är magkänsla för mig så det var mer en känsla av att det skulle kännas rätt

Inför era nya släpp har det sagts att du är säkrare och har en självkänsla som inte visats upp tidigare. Är det något som du känner igen dig i? Vill du berätta lite om den utvecklingen?
Haha har det?! Det låter härligt! Jag tycker också att min röst låter lite mörkare på det här albumet, kanske har jag lärt känna min röst mer efter flera år av sjungande. Det känns som att jag har hittat ett lite djupare röstläge som jag tycker om att ligga i. Men utöver det så har det gått fem år sedan förra albumet började skrivas och jag har ju upplevt och tänkt en massa nytt så det hörs nog i musiken.

Som jag förstår det så pluggar du psykologi parallellt med musikskapandet, hur går det att kombinera dem?
Jag har förstått att behovet att klä känslor i ord är väldigt stort hos mig och det får jag göra i både psykologin och i musikskapandet. Man hittar dom rätta orden eller tonerna för det man känner och det blir som en liten nyckel när man kan låsa upp dom och dela dom med andra. Musiken är mer känslomässig och psykologin är mer intellektuell men jag tycker att dom kombinerar varandra på ett väldigt spännande sätt!

Videon till nya singeln Friends släpptes nyligen. Vill du berätta lite om ideén bakom videon?
Viktigaste kändes det att göra något där jag gjordes sårbar eftersom att låten handlar om att våga kännas vid sin sårbarhet. Därför är det första fotot på mig i en utslagen position ensam i ett mörkt rum. Sedan ville vi visa på hur allmängiltigt det där sårbara är och hur starkt det binder oss samman om vi vågar visa det för varandra, och framförallt hur mycket styrka man kan få av det!

Allteftersom videon pågår ville vi gå ifrån introverta uttryck till allt mer expressiva och frigjorda uttryck. Detta gjordes främst i kroppsrörelser. Det har varit jättekul att jobba med regissörerna Erwin Semler och Joakim Karlsson som har koreografi och dans i ryggmärgen. Det är ett så fint sätt att visuellt uttrycka och förstärka musiken genom kroppen!

Som jag förstår det så arbetar ni med ert kommande album, vad kan du berätta om det?
Att det har varit väldigt kul och spännande att göra! Låtar har kommit till både på toaletter på Bali och i Sri Lanka (väldigt bra akustik!) och under en bröllopsceremoni i Indien, men främst på gator och i parker i Stockholm. Precis som de släppta singlarna så har varje låt sitt egna lilla universum och är inte den andra lik så förhoppningsvis blir det lika överraskande och spännande att lyssna på som det var att göra..

Författare:
Emma Isberg, Redaktör & Skribent

Fotografi:
Daniel Stigefelt

Pin It on Pinterest

Share This