Nina Kinert: ”Jag insåg att jag inte vill vara distanserad från min musik

av | Maj 14, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Nina Kinert har bland annat släppt ett album inspirerat av Star Wars och turnerat ihop med Ane Brun. Nu är hon aktuell med sitt sjätte album ROMANTIC som sätter romantiken i centrum. Popmani har ställt några frågor till artisten och låtskrivaren.

Du debuterade 2004, hur kommer det sig att du valde att syssla med musik?
– För att jag inte har velat göra någonting annat någonsin…

Du har nu varit aktiv som artist i över ett decennium, hur ser du på din utveckling sedan dess?
– Jag börjar mer och mer se den som en helhet. Alla skivor berättar väldigt mycket om mig i olika perioder i mitt liv. De är ärliga på så sätt. I början var det mer singer-songwriter, sedan mer pop. Nu känns det som att det är båda, för att jag inte ser någon vits med att välja.

Tidigare har du kallat dig för Nina K, men nu har du återgått till ditt fullständiga namn Nina Kinert. Hur kommer det sig? Vad har namnet för betydelse för dig som artist?
– Jag ville testa något nytt genom att kalla mig “Nina K” på förra skivan On Ice. Har alltid varit avundsjuk på folk i band som jag inbillat mig har kunnat distansera sig lite genom ett bandnamn liksom… Men “Nina K” visade sig vara för distanserat och jag gillade det inte helt enkelt. Jag inser att jag inte vill vara distanserad från min musik. Jag är Nina Kinert, jag får deala med det, haha.

På ditt nya album ROMANTIC är tematiken explicit romantik; varför valde du just det temat?
– Därför att det är kärnan i min musik och har alltid varit.

Hur var albumets inspelningsprocess?
– Mina låtar var i stort sett klara när jag kom till min producent Fagge (Daniel Fagerström) och vi tillsammans bestämde vad de skulle ha för kläder. Eftersom jag visste att jag ville gå den ”romantiska vägen” så bestämde vi att vid alla valmöjligheter skulle vi välja det mest romantiska alternativet: saxofon eller flöjt, ja, då tar vi flöjt för saxofon är sexigt inte romantiskt och flöjt får en att tänka på fauner. Kanske. Och fauner är ju romantiska(?). Vi spelade in under ett par dagar i Studio Bruket med Anton Sundell.

Hur kom samarbetet till med Future Islands-sångaren Samuel T. Herring, och hur ser du på det?
– Låten Chapped Lips som Sam är med på är skriven som en duett, men det var ganska svårt att komma på vems röst som skulle vara där. Jag vill att det skulle kännas som att rösten ’hade levt’, och funderade på Bryan Ferry och andra gubbar. Men jag insåg också att jag inte ville sjunga in låten med en gubbe. När min producent Fagge nämnde Sams namn föll allt på plats. Han hade träffat inom tidigare så det var inte helt out of the blue att kontakta honom. Vi fick ett svar två dagar senare där Sam frågade om vi kanske kunde spela in låten tomorrow.

Din låt Original Sun kan tänkas beskriva det ultimata sättet att dö på; i solnedgången i armarna på sin älskade. Hur kom texten till den låten till? Är döden någonting som bör välkomnas på grund av sin ofrånkomlighet?
– Att välkomna döden kanske skulle vara att ta i. Jag har ingen deathwish, liksom. Men det där med att leva så att man blir vän med döden är väl inte helt dumt säkert. Leva fullt, göra allt man kan.

Du har tidigare beskrivit två händelser som har påverkat din hållning till romantiken: att få barn och att resa till Nya Zeeland. Hur har dessa händelser format dig och ditt musikskrivande?
– På ett primitivt och andligt plan. Det låter helt sjukt pretentiöst, men jag kan nog inte beskriva det på nått annat sätt. Att uppleva naturen på Nya Zeeland var en dröm som gick i uppfyllelse. Redan som lite älskade jag filmen Pianot och lärde mig att spela ledmotivet (som tusen andra) bara för att liksom känna rent fysiskt att jag var en del av den på nått sätt. Att stå på stranden som är med i filmen Pianot fick mig att känna att jag var del av den filmen på ett nytt sätt och som att jag var del av naturen. Vild. Fri liksom. Att vara min dotters förälder öppnar mina ögon varje dag. Hon är fortfarande ny liksom, och vild och hon gör mig också fri. Det här tror jag gör att jag lättare hittat kärnan i min musik och vad jag vill göra med den. Hur jag känner mig fri i den.

”Jag tror på tekniken som naturens tillgång, tanken och känslan som ett. Jag tror att svaret finns i att blicka framåt, inte upp i arslet”

Din dotter sägs vara döpt efter den romantiske poeten Percy Bysshe Shelley. Vad har du för relation till den romantiska poesin?
– Jag har alltid skrivit väldigt abstrakt och haft naturromantik som inslag i mina texter. Jag har också tvistat länge med gud eftersom att jag är uppvuxen i kyrkliga sammanhang. Så på det sättet kan jag känna mig sprungen ur romantisk poesi, men jag vältrar mig inte helt och fullt i Baudelaire, Shelley och Keats även om jag älskar dikter som To the Moon (Percy Bysshe Shelley) och A Poison Tree (William Blake) för att det ger mig som skriver musik på ett språk som inte är mitt eget väldigt mycket inspiration.

De romantiska idealen är starkt knutna till 1800-talets romantiska idéer. Hur förverkligar man en sådan livssyn i dagens samhälle (som kanske snarare visar på motsatsen till många romantiska ideal med förnuft före känsla, själ framför intellekt, teknik före natur, etcetera)?
– Jag har valt att kalla min skiva för ROMANTIC av många anledningar. Inte bara i förhållande till naturromantik och kärlek. Jag tror också att romantiken är något farligt. Den är nostalgisk och protektionistisk. Nationalistiska tankar har sin grund i romantik till exempel. På sätt och vis tycker jag att den narcissistiska tid vi lever i är en ny romantik på det sättet. Sverigedemokraterna vill exempelvis ha ett Sverige som helt vilar på deras nostalgiska, världsfrånvända ”skimriga” bild av något som de tycker har varit… Jag tror på tekniken som naturens tillgång, tanken och känslan som ett. Jag tror att svaret finns i att blicka framåt, inte upp i arslet, hahaha… .

Snart släpper du ett efterlängtat album. Vad händer härnäst?
– Att alla älskar albumet och lyssnar på det hela tiden för resten av sina liv. Jag själv ska göra en exklusiv spelning i Stockholm den 30 maj. Det blir på Södra Bar och alla är inbjudna. Sedan ska jag spela mer live i höst.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Fotografi:

Press

Pin It on Pinterest

Share This